Sveden knivhöggs av Sebastian!

När jag arbetar drömmer jag aldrig. Eller: Jag minns aldrig mina drömmar. Inte en enda. Nu, när jag varit ledig ett par veckor, börjar drömmarna bli alltmer verkliga och övertygande. Inatt drömde jag en mycket obehaglig dröm där jag, Sveden och Sebastian var ue på landet och drack. Vi hade roligt och tjo och tjim och plötsligt var Olle Palmlöf där. Sebastian blev provocerad av något han sa och slängde en flaska mot honom. Olle slängde sin flaska i marken och tumult uppstod. Sveden gick dit och det hela slutade med att Sebastian hade huggit, av misstag, Sveden i magen. Det var otroligt mycket blod, trots att vapnet var den lilla kniven på en korkskruv, ni vet? Olle Palmlöf var som försvunnen och jag och Sebastian försökte hjälpa en yrslig Sveden till en bil för att få honom till sjukhus. Sedan vaknade jag, ganska skärrad. Stackars Sveden. He had it coming, tänker någon, och ja, kanske. Men Sebastian som knivman? Nej. Det var inte vidare trevligt.

Gårdagen blev ingen succé. Mycket trevligt hos Viktor, där vi hamnade, med god alkohol och stämning. Trevligt att träffa Carl, som äntligen kom till Stockholm för besök. Jag ble fullare än jag först förstod. Eftersom vi alla var ekonomiskt handikappade valde vi bort Trädgårn till förmån för Fredsgatan 12. Där stod vi en stund i kö för att sedan förnedras med frasen "bara medlemskort och gästlista från och med nu". Fan. Fredsgatan har väl inga medlemskort. Och vi var inte ens svarta KTH-studenter. Jag tappade humöret och gick till McDonalds och åkte sedan hem.

Carl sa att jag hade gjort "tidernas uppryckning" och att för två år sedan "hade du ingen framtid överhuvudtaget". Jag tror han försökte vara snäll men kände mig mest illa till mods. Väl medveten om att han kanske har en poäng, lika medveten om att jag kanske bara gjort en skenuppryckning. Vad vet jag?

Kalle vill ha med mig på kickboxning imorgon och det känns rätt kul. Idag skulle vi träna med fotbollslaget men jag är mer sugen på att inte göra det. Vi har ju sommaruppehåll. Uppehåll. Inte träna. Får se hur det blir.
Aaron har, efter en diskussion med mig, fått klartecken att styla om bloggen. Den var väldigt mörk innan. Nu väldigt ljus. Men jag känner mig mindre hemma i det ljusa. Mindre van. Jag vänjer mig nog.

/Goesta

Vad hände med kaffet!?

I dessa tider av espresso och triple-shot latte så har våran hus-ko bryggkaffet fallit i trashinken.
De låter bryggarna stå på i timmar utan att byta kaffet.
Det är bränt och avslaget överallt. Sorgligt och yuck.
Jag måste köpa en bryggare.
Jag som älskar att köpa allt färdigt.
Det får väl bli en färdig bryggare, så omständigt.
Vad fan hände med 1998.

/Aaron

Saviola!

Kollade just på finalen i för-vm.
Var innan väldigt ledsen över att saviola sparkat bort sig från finalen med en välriktad snärt i ett mexikanskt knäveck. Jag älskar verkligen Saviola. Han har något lika stort inom sig just nu som Maradona hade innan VM 1986. Varje touch han gör går åt andra hållet än vad man tror, och gör den inte det går den precis dit man drömmer att den ska. Med perfekt fart och mjukhet stöter och lirkar han bollar mellan
motståndare och medspelare så det ser ut som han håller på att väva en hemlig tavla. Och det ser alltid lika omöjligt ut. Och faktum är att innan han blev utlånad till Monaco så var det oftast omöjligt. Han lyckades tillräckligt ofta för att få chansen att fortsätta försöka. Men det var alltid ett övertag för frustationen.

Nu är han den jag alltid drömt om att han ska bli. Han är en maestro. Styr spelet som han vill. Styr skruv och fart på bollen så det precis ska stämma för en väggpass när han sprungit en bit till. Han slår långbollar för att öppna upp försvaret lika bra om inte bättre än Riquelme.

Och det som gör mig mest förbluffad. Ingen skriver om det! Ingen pratar om det på tv!
Iförrgår eller när det nu var Argentina-Mexiko spelades, så (även om jag inte har några större förhoppningar på Nyström/Wernersson med producenter) sas inte ett ord om den store lille. Inte ett enda mästerverk han skapade under matchen visades i highlightsen.
För Det Enkla Faktumet Att TV Tror Att Allt Vi Som Bryr Oss Om Fotboll Är Målchanser Eller Räddningar. Målchanser och Räddningar är ett nödvändigt mål. Men tro inte att någon gläds åt Grekland för att dom lyckades med det. En värdigt vinnare är värdig för att den uppfinner magi. För att den förbluffar med organisation, total koncentration, fjäderlätta kombinationer och det som inte går, sällan det bästa som resulterar i mål.
Så snälla TV om TV läser den här bloggen. Visa och prata om det som förbluffade oss, inte bara det självklara som vi ändå förstår och kommer ihåg. Det är ett mysterium för mig hur de som styr något så finkänsligt kan vara såna bufflar. SVT-livstidskontrakt är det sämsta i hela världen.

Tillbaka till Saviola, och snabbt över till Robinho. Om jag tidigare tänkte på Maradona när jag såg Saviola, så även om jag sett väldigt föga av Pele i rörlig bild, så måste den tekniken Robinho visade upp vara i klass med det Pele en gång gjorde. En helt annan sak än Ronaldinho vars teknik bygger på mikroexplosioner. Robinho smeker och rullar bollen runt sin egen kropp och sen åt andra hållet och en snurr med bollen ett varv runt sig själv i den mjukaste smekning och så flyger han iväg från motståndare och förstånd. Han försvann lite under matchen då och då, men det hade nog mer att göra med hans roll som sidekick till Ronaldinho än han själv. Det är något stort på gång där. Saviola vs Robinho VM 2006, lita på mig.

Jag har inte sett mer än korta snuttar från Brasilien 1970, men det dom gjorde i sessioner idag måste varit bättre. Som förspelet till 4-0 målet. 2 minuter total kontroll, fantasi och auktoritet och framåtanda, som avslutades med Cicinho otroligt borrade inlägg och Adrianos katapultavslut med huvudet. Och igen, det klart inte SVT visade hela anfallet, utan istället ägnade 4 minuter åt vad Thomas Wernersson tyckte om matchen.
Vi som följer fotboll tycker väldigt mycket själv och ser mycket hellre
det som hände en gång till. Att det kan vara så svårt att förstå.
På riktigt alltså.
jag är uppgiven.


/Aaron

Mardrömslista

Somliga par, och andra, roar sig med listor på vem de ska få ligga med, om tillfället presenteras, trots att de har flick- eller pojkvän. Min flickvän skulle till exempel få ligga med Johnny Depp, (en ung och levande) James Dean och Sean Penn. Det skulle kännas som bra pojkar att välja. Jag skulle kanske ha Kate Moss, Helena af Sandeberg och Patricia Arquettes karaktär i True Romance. Jag och min flickvän har ingen sån lista. Men vad som slog mig var hur obehagligt det skulle vara om jag valde tre kända skönheter och hon satte tre av mina närmaste vänner på sin lista. "Sebastian, Sveden och Jonny vill jag ha". Vet inte vilken vriden rädsla som gav mig den här tanken. Vet bara att det vore hemskt.

Ebba von Sydow inspirerad info:
Idag tar jag på mig födelsedagströjan från David (hans egna märke "DonDavis") och, den från far nedärvda, collegetröjan med "New York New York"-tryck. Vet inte var det bär av. Har inte hört något om Kastellholmen. Aaron skulle vara hemma och vila. Jag är lite sugen på Debasers uteservering, trots vädret. Måste vara utomhus hursomhelst. Står inte ut med rökförbud. Vad är det på Trädgårn? Vad är det på F12? Får se var mina, allt annat än nya, vingar bär mig.

Riktar ett stort tack till Aaron, för övrigt. Han brände Sunhouse skiva till mig. Den är helt makalös och jag har saknat den som fan sedan jag tappade bort den. Sunhouse är kanske världens mest fantastiska band. De skrev musiken till en svartvit boxningsfilm med Bob Hoskins (vad heter den???) och spelade sedan in en skiva. Sedan blev det inget mer. Magiskt.

/Goesta

Intrum Justitia

Tillbringade hela gårdagen i min lägenhet. Lämnade inte mitt trygga hem för något. Koncentrerade mig på tillfrisknande från bakfyllan. Det gick bra. Jag är inte bakfull längre.
Borde skaffa bredband. Sedan jag började blogga maniskt har det blvit ekonomiskt ogynnsamt att sitta uppkopplad med långsamt modem. I slutet av månaden kommer antagligen en bittert kryddad telefonräkning.
Har fått en litteraturlista från skolan. 21 romaner, diktsamlingar och pjäser som de vill att jag ska läsa. "Skaffa och läs dem redan i sommar", skriver de. Jag som trodde att jag skulle vara ledig. Fick positivt besked från CSN häromdagen. Jag får mitt studielån. Mitt ivriga betalande till kronofogdemyndigheten har gett utdelning. När skatteåterbäringen kommer ska jag försöka göra mig helt skuldfri. Men fortfarande har Intrum Justitia och fogden åtskilliga fordringar på mig. En stor del av mina skulder kommer från den där sommaren 2001 (tror jag) då jag gick utan inkomst men satt inne på ett Visa-kort som gick att handla för på krogen. Följaktligen åt jag frukost på Kvarnen. Bytte kompisars kontanter mot hela krogkvällar. Härliga tider. Nu svider det mest.

Fick en försenad födelsedagspresent av flickvännen i form av en otroligt fin skjorta. Inhandlad på TjallaMalla. Undrar vem jag håller på att bli. Jag handlar väl inte på TjallaMalla? Det gör väl bara pretentiösa SoFo-idioter. Jag bor inte där och har flera gånger gjort mig lustig över begreppet SoFo. Nu sitter jag här med fräscha jeans och fräsch skjorta från TjallaMalla. Känner trots det ingen skuld.
Ikväll fest igen. Vet inte var, Kastellholmen tycks bli väl sval. Vet inte vad jag ska dricka. Det är små problem. Men likväl problem.

/Goesta

"I happen to be a swede myself"

Ibland känns det som att jag är direkt elak. En lever får ju inte välja sin bärare, en lever kan aldrig välja att sitta i en helnykter kropp. Idag säger den ifrån. Den säger åt hela kroppen att svettas, yrsla, må illa och vara uttorkad. Allt för att tala om för Goesta att han ska vara försiktig med sin lever. Jag fortsätter dock att misshandla den.

Igår: Rosévin i ett råkallt Tanto. Mest för att Jonatan ville, han var på besök från Nyköping och hade träffat en tjej. Hon verkade trevlig och jag tror att de gillar varandra på riktigt. Han ska komma tillbaka till Stockholm nu. Det är bra.
Sen öl och Djurgården - Landskrona på BGs, Hornsgatan. Bois fick stryk, lite synd, och Micke fick spela blott en kvart. Han gjorde varken från eller till. Efter det mer rosévin och ett gott rioja-vin, som flickvännens föräldrar tipsat om, i Aarons kontor. Vi lyssnade på en svensk Bob Dylan-intervju som är hysteriskt rolig (Aaron kanske kan lägga ut hur man kan få höra den?). Det är bland de bästa intervjuer jag hört. "I happen to be a swede myself", som Dylan bland annat säger. Sen öl och drinkar och dans till ett techno-Dj-battle på Fredsgatan 12. Sedan taxi till gullmarsplan, kebabrulle på Trafiket och promenad till Hammarbyhöjden. Flickvännen och jag var otroligt nära att bli riktigt sura på varandra (minns inte varför) under promenaden men räddades av att hon fick kraftiga magsmärtor. All ilska och irritation byttes omedelbart ut mot medömkan, oro och ömhet.

Idag: Sitter jag här och lever konsekvenserna av igår. Min lever ser konsekvenserna av igår. Vet inte vad jag kan delge världen mer. Jag kommer inte att dricka. Förr än imorgon. Då är det fest för Erik och Otto.

/Goesta

Sigges frågor

Sigge Eklund har uppmanat bloggare till höger och vänster att alla svara på hans frågor. När han nu bad mig personligen känns det motiverat. Så svarar gör jag.

Frågorna:
1. Berätta om ögonblicket då du förstod att du skulle ägna ditt liv åt att skriva.
Det vet jag inte om jag ska ägna mitt liv åt. Men det är roligt.
2. Berätta om det ögonblick i ditt liv då du insåg att du inte var världens centrum.
Jag tror det var en hallucinogen eftermiddag i Köpenhamn. Då såg jag plötsligt hur världen hängde ihop. Jag kände mig otroligt liten och oviktig men likväl en del av allt. Den känslan har jag kvar och det är jag glad för.
3. Vad hade du för åsikt om bloggar exakt en månad innan du själv började blogga?
Jag hade nog ingen åsikt. Mest av allt tyckte jag att det var ett perifert fenomen som inte var värt att bry sig om. I viss mån är det väl så?
4. Hur känner du idag när du läser ditt första blogginlägg?
Jag känner att jag tar mer plats nu. Och att jag viker ut mig mer. Och att jag skriver med högre ambition nu.
5. Känner du att du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg? Eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag har ingen som helst gräns för hur privat jag är. Jag är mer privat än i verkliga livet. Jag fick en liten klump i magen när jag såg att vi faktiskt har hyfsat många besökare varje dag som kan läsa all skit jag vräker ur mig.
6. Skulle du kunna tänka dig att överge allt annat skrivande och bara skriva blogg, om din blogg rent teorietiskt blev lika läst?
Jag övergav allt annat skrivande långt innan jag började med blogg. Det Ljuva Livet är min väg tillbaka till skrivandet. Så var det tänkt från början. Så får det bli.
7. Om din blogg bara kunde läsas av fem personer i världen, vilka skulle det då vara?
Bara fem? I så fall skulle jag vilja att Sean Penn, Johnny Depp, Kate Moss, Isabelle Munshi och Nikola Sarcevic läste den.
8. Händer det att du står inför frågan: Ska jag skriva om detta tema i bloggen eller i en artikel/roman?
Ja. Men det är bara fåfänga. Allt kan hamna i bloggen. Jag skriver inget annat just nu.
9. I vilken utsträckning funderar du på vad du skrivit i din blogg och på vad du ska skriva härnäst i din blogg?
Inte så mycket. Jag skriver bara. Plötsligt och oöverlagt. Det är därför jag missar att hålla fasaden uppe ibland.
10. Vad tycker dina närstående om att du har börjat blogga?
Somliga uppskattar det. Somliga tycker nog att det är fånigt och en typisk grej som jag gör för att få lite bekräftelse. De flesta är nog iskallt oberörda dock.
11. Tror du att du fortfarande skriver blogg om två år?
Jag brukar inte hålla på med något så länge som två år, så om jag bloggar då blir jag förvånad. Men glad.
12. Hur tror du att din blogg har förändrats om två år?
Den är nedlagd eller läst av miljoner.
13. Hur många andra bloggar besöker du kontinuerligt? Nämn fem favoriter och förklara kort varför du återvänder till dem.
Jag läser Robert Laul och Olof Lundh för att jag är dödligt förtjust i fotboll. Jag läser Mats Hård för att det är en fantastisk blogg. Jag läser Virtanen för att han skriver en strålande blogg (Har aldrig gillat hans övriga alster men han når mig i bloggen). Jag läser de fyra regelbundet och tror mig bli en regelbunden besökare av Sigges blogg. Har nyss hittat den.
14. Skulle det vara svårt att sluta blogga nu? Varför?
Det skulle vara svårt som fan. Bloggen har fått mig att börja skriva igen, ju. Dessutom får jag känna mig viktig när jag ser att folk återvänder för att läsa vad jag och Aaron har skrivit.
15. Några bloggande skribenter som jag skulle vilja svarade på dessa frågor:
Förutom de som redan svarat skulle jag gärna se att Mats Hård svarade på den. Vore mycket intressant.

/Goesta

My girl. Talkin' 'bout my girl. My girl, my girl.

Gick och la mig tidigt tillsammans med flickvännen men kan inte somna. Kan inte sova eftersom jag inte kan sluta tänka på henne. Känner hennes doft och inser någonstans där min lycka, hur lycklig hon gör mig. Det var nästan exakt ett år sedan hon första gången sa, så att jag trodde henne, att hon älskar mig. Det var på en midsommarfest och jag minns hur glad jag blev.

Jag minns när vi precis hade träffats och det fortfarande var osäkert huruvida vi skulle bli tillsammans eller inte. Jag minns att jag ältade massor av småsaker som irriterade mig, som gjorde att jag tvivlade om vi verkligen skulle kunna fungera ihop. Tyckte att för mycket kanske var fel. Det minns jag. Jag kan uppriktigt säga att jag idag inte minns en enda av de sakerna som störde mig.

Det slog mig också nu hur glad jag blir när hon kommer till en plats, en fest en vadsomhelst där jag är. Hur jag känner mig upplyft och hur jag faktiskt tror att alla i rummet avundas mig när min älskade kommer. Undrar om det bara är min bild av det hela; att alla tänker "Shit, Goesta har hittat så rätt. Jag önskar att det var jag." Hur jag förutsätter att folk skulle stånga sig blodiga för att få byta med mig. Hur jag ibland känner mig osårbar, snygg och överlägsen därför att hon är min och inte deras.

Jag glömmer ibland vilken grå smutshög min vardag skulle vara utan hennes röst, doft, beröring och hennes sätt. Det borde vara straffbart att glömma. I en film, minns inte vilken eller om den var bra, säger huvudrollsinnehavaren att hans älskade "makes him wanna be a better man". Min flicka gör det med mig. Jag tror att hon fått mig att bli en bättre man också. Även om jag är mycket långsam.

/Goesta

Lyckad midsommar/Jag Hjärta Cicinho

Så går dagarna och kommer aldrig åter. Midsommarfest i Hagaparken var lyckat. Jag förväntade mig att det skulle bli relativt trist och lite av en besvikelse. Det blev det inte. Många glad själar samlades på filtar och stolar. Vin och öl flödade och blandbanden var av hög kvalité. Av någon anledning var det bara jag och Sebastian som uppskattade SCREW-inslagen på mitt bidrag till midsommarmusiken. Så småningom begav vi oss in till stan för att se vad krogbranschen hade att erbjuda oss. Mest köer visade det sig.

Roligt: När jag och min älskade blev nekade i kön för att hon var för berusad. Vi ställde oss sist i kön, som bestod av fem personer, och när vi kom fram igen sa han att jag var för berusad. Jag tog mig ton, ställde till med en halv scen, och frågade vem som egentligen var för full. Han muttrade något på vaktspråk (hrm, humpf, humpf, ugh) och släppte sedan in oss. Goesta - dörrvakten, 1 - 0.

Roligt 2: Kalle och Micke krönte kvällen med att hoppa i vattnet från Patricias (vad fan gjorde vi där?) översta våning. På väg ner hörde de "Nej vad i helvete?" från överraskade kroggäster som inte förväntade sig mänsklig fallfrukt från övervåningen.
Idag ska jag till flickvännens föräldrar och äta middag. I veckan hoppas jag få sitta i varma parker och dricka rosévin med trevligt sällskap och bandspelare. Erik och Otto kommer hem från Tanzania och ska ha fest på Kastellholmen på onsdag. Vet inte var det ligger men har för avsikt att ta reda på det.

Jag har sett en del av för-VM och haft lite svårt att engagera mig när det betyder så lite för de inblandade lagen. Cicinhos högerbacksspel har dock gett mig mersmak. Riquelme är också en konstant behållning.
Aaron har länge tjatat om att jag borde se K-Pax. Jag har sedan länge vägrat och trott att det är en löjlig film som Spacey tackade ja till i svallvågorna av sin Oscarstatyett (läs: Pay it Forward). Nu såg jag den. Gillade den skarpt. Spacey strålande, Bridges likaså. Tack Aaron. Jag ska försöka lyssna mer på dig.

/Goesta

Liverpool möter ett Walesiskt lag i CL-kvalet. MFF möter Maccabi Haifa. Ser bra ut.

Igen

här kommer ett till mail till robin

Hey!

Midsommar var en superhit, vi byggde upp en mindre
stad i en sagolikt vacker lund i hagaparken med stolar
bord och parsoll, spelade brännboll och drack massa öl
och vin och champagne. Jag kom på det när vi först
stod och kastade bollen till varandra innan vi
spelade, att jag har en helt sjuk bollkänsla. Kan ta
lyror hur lätt som helst och pricka in någons hand på
trettio meter.
Och sen när vi spelade matchen och det kom en boll mot
mig som var alldeles för kort; Jag slängde mig allt
vad jag kunde frammåt och flög på riktigt, fick precis
ett finger på bollen men orkade inte stänga handen så
jag kunde fånga den, men bara känslan att kasta sig
efter en boll på det viset fick mig att inse: Vi ska
starta ett baseball-lag!!! vill du vara med när du
kommer hem?

Försöker komma på ett namn på laget nu. Jag tänkte att
laget ska komma ifrån landet du jag och erik hede vill
skapa i dalen där vi gamla uppsala högar, kommer du
ihåg det? när vi skulle ha egna hus uppe på kullarna
med linbana ner till dalen och ljudlösa svävar
kickbikes och ett centrum där grustaget ligger nu? och
murar runt hela landet. Och där ska vårat enda
sportlag vara ett baseball-lag som vi satsar väldigt
mycket resurser på. Så pass mycket och välplanerat att
vi till slut blir ett lag talangscouter från Major
Leauge kommer och hämtar nya stjärnor. Jag ska ha som
heltids jobb att träna upp mig. Tänk om jag lyckas och
spelar i major leauge?

Lite handlingarna i förväg kanske, men vi ska börja
med att starta ett baseball lag, bara att namnet ska
vara ankytet till landet vi ska skapa.
Några förslag?

Jag skickar med en prototyp också av hur vårat lands flaggor
ser ut. Det finns en flagga för varje årstid, som bytes under
stor fest när alla halar ner tillexempel vårflaggan, och
halar upp sommarflaggan. Det kommer inte vara någon samlad
cermoni där alla ska göra det samtidigt, utan det händer
under hela kvällen samtidigt som alla skjuter fyrverkerier,
det kommer bli så bra

Lev väl!

/Aaron




HÄR ÄR FLAGGORNA!




/Aaron

Robin

Snart kommer en tredje man in i bloggen,
Det är Robin som bor i spanien och kommer berätta om livet i spanien,
här är ett mail jag nyss skrev till honom som blir en introduktion.


Hey Robin!

Hur går det i äventyr? Jag hörde att du hänger på
stranden och gatorna och dricker öl, och skrattar åt
att du ska skaffa ett jobb. Det låter utmärkt! Vad har
ni för planer närmsta tiden?

jag blir bara bättre och bättre på mitt markertrix, nu
kan jag skapa en pyramid med markerna samtidigt som
jag blandar dom varannan färg. Jag tror jag har kommit
över en tröskel i mitt pokerspelande förresten. Jag
har vunnit flera gånger på sistone och är nästan
alltid nöjd med mitt spel. Jag tror jag har fått min
första rutin.

jag och erik hede hängde hela dan igår och drack öl på
rådhusets uteservering, i hemliga parken med katja och
staffan, vid domkyrkan och sen på åkanten med emma
lisa patrick poya och nån till och sen fellinis
uteservering. så trevlig dag, sommaren är så bra.

erik berättade om en nyhet från thailand om en kille som
tagit självmord genom att limma ihop näsborrarna och
munnen med superlim. som förteelse är det skitsnyggt.

jag berättade tillbaka till erik om en nyhet jag läst
om att kate moss och pete doherty chockade gästerna på
en pub med att ha en skriktävling i baren.

Johnny Depp är listad som världens 8:e mest
inflytelserika kändis. Sean Penn var med där också.
Våra hjältar börjar nå fram på alla plan vi sett dom,
till hela världen. Du sa nån gång för länge sen att
nån dag kommer våra undomshjältar bli dom mest
inflytelserika människorna i världen. Vi är där nu! Nu
är det upp till oss att hänga med. Jag är redo

Vi ska hänga i hagaparken i morgon och fira midsommar,
spela parkspel, dricka öl och vin och sen gå på klubb
på östermalm. Det kommer bli fantastiskt. Det är tre
olika gäng(vårat, eric rosens sidogäng, och
alexandras) som inte känner varandra som ska mötas.
Hoppas jag träffar en tjej.

Nästa gång du ringer, ring mig!!

/Aaron Holoday Edlund

Idag: Lön

Note to self: Låt mig vara varsam, sparsam. Låt mig vara försiktig, på riktigt. Det finns inga som helst skäl till varför jag skulle vilja göra av med halva lönen redan idag. Det måste jag försöka komma ihåg. Det är midsommarafton imorgon. Det kommer att kosta. Alltså behöver jag inte bli full idag. Jag behöver inte köpa onödiga saker idag. Jag behöver inte sträva efter att bli pank så snart som möjligt. Det är ingen tävling. Fattig först ger inget diplom.

Besökte TurTeatern i Kärrtorp igår och tittade på små finurliga uppträdanden. Tror att det kallas open stage. När the stage väl blev open för vem som helst var det dock slut på framträdanden. Erik och Erik, Kalles vänner, var dock mycket framträdande. Skickliga. Erik H personifierar egentligen begreppet karisma för mig. Om hans hjärta är lika gott som hans leende smittsamt är han i princip ett helgon. Eller Nelson Mandela eller så. Nils, en annan Kalle-bekantskap, läste hemvävda dikter och framförandet var utomordentligt. Han är ju scenskoleelev. Dikterna var också riktigt bra. Vad som alltid slår mig när jag hör diktuppläsningar är att jag själv kan skriva lika bra. Men jag skriver ju inte dikter. Några av dikterna jag skrev under mina allra sista tonår håller dock samma klass. Jag tycker egentligen att poesi är överskattat. Det är svårare att få ihop en snygg, rolig eller stilren hiphop-text än att skriva brukspoesi. Från var jag står i alla fall, som amerikanerna säger. Till hösten kommer jag vara nödd och tvungen att skriva poesi. Det ingår liksom i utbildningen. Det känns sådär.

Efterlyses: Aarons närvaro på Det Ljuva Livet. Han har inte skrivit på ett tag. Det är synd.

/Goesta

Småsint?

Vet inte om det är förmätet, svartsjukt eller bara småsint men jag kan inte med Håkan Hellström. Hör honom på radio, i detta nu. Jag tycker han låter som om en utvecklingsstörd kille på ett dagcenter i Göteborg skulle översatt anglofil-texter till svenska och sjungit in dem. Kanske har studiokillarna, i bästa pro bono-anda, släppt in honom på förmiddagen, innan de riktiga musikerna kommer. Kanske dreglade han när han sjöng in sina översatta Dylan/Springsteen/Morrisey. Kanske hade han fantastiskt roligt. Gott så. Men. Hur kan det bara vara jag som inte gillar honom och hur han låter? Jag och nazisterna, typ. Fan.

/Goesta

Jag har inte solat färdigt!

Jag, Aaron och Micke såg flickvännens Viksjö åka ur svenska cupen igår. Damallsvenska jumbon AIK vann med övertygande 3-0. Viksjö hade 0-0 i halvlek och min söta flicka var tillsammans med vänsterbacken Kaisa bäst i Viksjö. Enligt mig. Sedan åkte vi in till Kristallen/Pelikan och drack några öl. Det är skrämmande dött sedan det förhatliga rökförbudet infördes. Dessutom becksvart på Kristallen. Kändes lite som att vi satt där efter stängningsdags.

Midsommar verkar bli en flopp. Inte en enda inbjudan till en enda liten tillställning. Har inte någon större lust att ensam dricka på ett rökfritt August på midsommarafton. Jag vill ut på landet, har jag ju sagt. Ingen lyssnar. Ingen bryr sig. Alla hatar mig. Nej. Men ändå. Fan! Regn idag dessutom. Är sommaren slut? Jag har inte solat färdigt.

Ska skriva klart andra versen på min låt idag. Eventuellt spela in den imorgon.

Tänkte på Aaron och hans osårbara entusiasm igår kväll. Han har förmågan att oupphörligen gå igång på idéer och vilja förverkliga (nu! nu! nu!). Han ser inga hinder. En vacker dag kommer ett av hans, ibland vansinniga, projekt att lyckas och han kommer lyfta mot himlen. Det är jag övertygad om. Min gamla lärare sa alltid att min begåvning betyder intet så länge jag inte lyckas kombinera den med ambition. På fotbollsspråk talar man om att motivation slår klass. Det är sant. Jag har alltid saknat motivation och bara ibland haft klass. Om jag fortsätter att ha klass, till och från, och lyckas mana fram motivation, hunger, ambition, så ska vi nog se att det börjar hända grejer. Frågan är var motivationen finns. Ligger den och lurar inom mig eller kan man hitta den på e-bay? Ett hinder stort nog för mig är att ens fortsätta skriva blogg är när jag får lön imorgon. Kommer jag prioritera text när jag har råd med andra alternativ (Borde jag ens)? Tveksamt. Jag ska försöka.

Tre filmer:
Hurly Burly - Mitt i detta kokainepos hittar jag sanning på sanning. Om vänskap och kärlek och tillkortakommande.
Big Lebowski - Musik ska byggas utav glädje, sägs det. Om film ska byggas av kärlek och glädje är Big Lebowski det vackraste och mest fantastiska som gjorts.
Wonder Boys - Om potential, genialitet, idioti, beroende och förfall. Allt som ryms i mitt hjärta.

Tänker på min mamma idag. Plötsligt. Ville bara säga att jag älskar henne. Det säger jag sällan till henne. Puss och kram.

/Goesta

Känns markant bättre idag. Har vattnat mina krukväxter, med växtnäring, och druckit det sista kaffet. Botade min ångest med kycklingkebab sent igår kväll. Malmö förlorade mot Elfsborg. Nya tag idag när jag åker och tittar på flickvännens Viksjö mot Aik i svenska cupen. Jag tippar Viksjö som segrare efter att min älskade gjort matchens enda mål.
Inser att jag börjat blogga som om det inte fanns någon morgondag. Skriver otaliga tecken per dag nu. Semester och skrivarglädje kan göra sånt med en. Löning på torsdag och sedan midsommar. Var ska jag åka? Med vem? Vi hade för avsikt att åka till sommarhus i Flen och berusa oss med glädje, alkohol och sillunch. Av detta blev intet. Nu återstår desperation. Jag vill inte vara den siste mannen i Stockholm på fredag. Jag vill vara i rött hus med vita knutar. Jag vill, vuxet, berömma någons rabatter och fråga, vuxet, om de inte funderat på att skaffa infravärme eller glasa in verandan. Jag vill vara där.
Fick SMS från Sebastian inatt: "Varför sover du jämt?". Vet inte, Sebastian. Jag äter ju inte ens sömntabletter längre. Jag ska bättra mig, Sebastian.
Melrose Place, Dolda Kameran och Skilda Världar samt direktsändningar från Centerstämman verkar vara massmediets hetaste idéer den här årstiden. Otroligt stimulerande.
Funderar på att börja läsa "Det Slutna Rummet" idag. Mamma har berättat att hon och pappa läste högt ur den, för varandra, när de var kära och yngre. De har varit skilda i 25 år så jag utgår från att boken är bra om hon fortfarande pratar om den. Eller så är det minnet av romantik och högläsning hon gillar.

Jag gillar inte Ebba von Sydow, men hennes motsvarighet på Aftonbladet verkar i princip utvecklingsstörd. Om jag bara dömer henne baserat på utseendet vill säga. Det måste väl vara okej när hela idén kring hennes journalistik (nåja) är yta och accessoarer. Otrolig snedrekrytering, känns det som. Måste vara Gerdin själv som hittat henne.

/Goesta

Irriterad och grinig

Jag är sur. Irriterad. Grinig. Trumpen, till och med. Vet inte riktigt vad det beror på. Det är otroligt fint väder, jag har druckit flera Grolsch, jag är ledig och jag har haft en bra dag. Trots detta är jag sur. Vet inte vad min frustration grundar sig i. Flickvännen ville inte följa med och grilla hemma hos Folke. Dessutom har hon låtit som om hon ogillar mig varje gång vi pratat i telefon idag. Jag fick bara en snäll puss när vi sågs lite snabbt. Det kan vara det som stör mig. Pappa har varit på behandlingshem i en vecka nu. Det är enbart positivt. Ändå kan det vara det som stör mig. Eller vetskapen om att han vägde 48 kilo när han anlände. Tjackdiet måste vara det ultimata bantningsprojektet. Det kan också vara så att jag är irriterad för att en vän, eller?, igår bjöd min gode Kalle på precis vad han försöker undvika. Kalle är skamsen och villrådig, undrar hur fan han kunde tänka så illa. Jag undrar hur man, i egenskap av vän, kan bjuda på precis vad Kalle kämpat för att sluta med. Jävla idiot. Hör du det? Jävla idiot.

Periodvis, och detta upplever säkert flera, känner jag mig bara måttligt älskad av min älskade. Jag älskar henne så högt och så mycket. Hela tiden. Men då och då känns det som att hon bara älskar mig lite lagom. Som om hon skulle vilja hitta någon att älska "på riktigt" istället. Oftast går det över snabbt, när hon plötsligt igen får mig att känna mig fantastisk. Men stunderna när hon verkar tycka att jag är 50/50 bra och dålig är det ganska jobbigt. Hur korta stunderna än må vara.

/Goesta

24 grader celsius

Satt länge på min balkong igår tillsammans med Sebastian. Blev röd om armar och mage. Vi åkte på kvällen till Tanto och drack några öl tillsammans med Kalle och Aaron. Lyssnade på Kalles djungelradio, byggd av skräp, metall och gamla Coca-Cola burkar. Tre män och en kvinna spelade hela tiden på trummor. De spelade som om deras liv hängde på det. Jag avskydde det.
Kalle har tappat tjugo kilo, slutat med alkohol och börjat skuldsanera. Han har gjort en sällan skådad uppryckning. Jag önskar honom en stor Tv-roll. Han presterar alltid bra, oavsett produktion, men behöver nog strukturen hos en längre Tv-serie. Lisa Ohlin berömde honom häromsistens när han gjorde en liten biroll i ett kommande projekt. Det är säkert större för mig än för Kalle. Jag tyckte nämligen att Veranda för en Tenor var strålande bra. Alltså är beröm från Lisa Ohlin mycket värt.

Aaron har tydligen byggt klart trappan. Det borde han blogga om.

Flickvännen var sur när jag kom hem igår. Det handlade om pengar och bristfällig ansvarskänsla. Hon har naturligtvis rätt. Jag försöker förbättra mig och har gjort så, i någon mån. Eller - Jag har förbättrat mig rejält. Har sanerat 20000 hos fogden senaste halvåret. I Augusti räknar jag med att vara fri från skulder. Det enda negativa med det är väl att min älskade fått lida när jag skuldsanerat. Hon har betalat för mig, ibland, och tvingats se mig avstå från roliga saker vi kunde gjort tillsammans, ibland.

Idag återvänder jag till Tanto. Med Sebastian, med öl, med blandband. Jag ska skapa blandbandet och har fått strikta förhållningsorder. "Bara hiphop". Vi får se hur det blir.

/Goesta

Söndag? Söndag!

Vi brukar, inom laget, kalla Sveden för "Bagarmossens Maldini". Ett vackert epitet. När jag nu sitter här och funderar tycker jag snarare att han är Bagarmossens Hyppiä. Inte lika elegant, men bättre på huvudet. Naturligtvis inte lika smickrande, men mer sant. Jag är i så fall gärna Hammarbyhöjdens Carragher. Lite snabbare, lite sämre passningsspelare. Lite mer hjärta. Mitt tidigare ganska uttrycksfulla hårsvall förde tankarna till Carlos Pyuol. Min bristfälliga längd likaså. Ska jag vara ärlig är han nog för mycket bollspelare för att jag ska likna honom.

Jag borde skjuta mer. Jag kan om jag vill.

Tänk att, för bara sex år sedan, vid denna årstid brukade vi tillbringa sena nätter i Årsta, Uppsala. Spelade FIFA 1999 på Playstation. T kom dit och hämtade oss med bil. Uppenbart påverkade nöjeskörde vi längs landsvägarna. Stannade för förfriskningar. Åkte fort. Det var fantastiskt. Säkert mycket farligt. Men det kändes helt klart som att T hade kontroll, trots hög fart och otillåtna substanser. Det var, som sagt, fantastiskt.

Jag, Micke, Aaron och kanske Sveden siktar på en VM-resa nästa år. Måste se till att jag får råd. Flickvännen är uppmuntrande. Hon tycker att det är en självklarhet att jag ska åka om jag kan. Det är ju min pojkdröm. Jag tror verkligen hon menar det. Jag tror också att hon kanske tycker jag borde resa med henne om jag för en gångs skull tar mig råd att åka längre än SL-kortet bär. Jag vill inte fråga henne. Tänk om hon tycker att jag inte ska åka.


Skivor som betytt mycket för mig:
1. Millencolin - Tiny Tunes. Den definerade vad jag vill ha ut av livet.
2. Bob Dylan - Desire. Den definierade mina tillkortakommanden.
3. Elvis Costello & Burt Bacharach - Painted from Memory. Den definierar romantikens storhet och avigsidor på ett romantiserat sätt.
4. Dr Dre - 2001. Den definerar basens betydelse för musik.
5. Neil Young - After the Goldrush. Den definerar ett personligt uppvaknande.
(Minns du, Aaron?)

/Goesta

Nöjesblandar

Sitter i flickvännens flipflops och mysbyxor och röker cigaretter på balkongen. Småler mot min tomatplanta och den grinar illa tillbaks.
Ljumt, varmt, behagligt. Rastlöst. Har fortfarande arbetsuppgifter att utföra innan jag är helt ledig. Måste göra de. Måste skicka papper till CSN. Ska städa lite. Har fullständigt stängt av energitillförseln sedan jag blev en fri, ledig man. Orkar inte. Vill inte. Vill bara sitta i mysbyxor och lyssna på radio. Vill bara röka mina cigaretter.
Äter banan från Ekolådan. Den smakar delikat. Tack, Ekolådan.
När jag fyllde 25 fick jag en kortblandare av Aaron. Jag har ännu inte spelat kort sedan jag fick den. Men det är en rolig leksak. Ibland sätter jag mig och nöjesblandar.

/Goesta

Ledig? Ledig!

Jag är, från och med idag, ledig. Jag har betalt sommarlov. Det är få förunnat. Man måste nästan arbeta i skolvärlden för att ha den förmånen. Det är min första lediga dag idag och jag har inte ännu förmått förstå att jag kan sova hur länge jag vill i tio veckor. Jag hoppas få segla i sommar.
Igår besökte jag Jocke och Anna på Södersjukhuset. Fick hålla i deras, drygt 30 timmar gamla, son. Han har inget namn ännu. Jocke kallar honom "Mini-me". Jocke pratade om "barnbäck". Det är tydligen en speciell sorts bajs som innehåller den föda bebisen fått i sig via moderkakan. Detta bajs har många speciella egenskaper. Bland annat är det elastiskt, säger Jocke. Jag hade ingen aning. Nu vet jag.
Jag frågade min flickvän om jag också kan få en son snart. Hon snäste "kanske om tio år" och sedan diskuterade vi inte det något mer. Det kändes helt bisarrt att Jocke blivit far. Om man sitter ensam och onanerar känns närheten till en egen son obefintlig. Men vägen är inte så lång. Det är intressant.

Idag ska flickvännen få flickvänner på besök. Det blir nog trevligt. Tyson har ännu inte hört av sig angående min stroganoff-invit. Några andra dyker måhända upp. Vi får hoppas det.

/Goesta

casino my love

började dagen med att slipa detta återkommande spackel.
hela rummet blev täckt av damm, och precis när jag kommit igång att torka bort det kommer alexandra, emil och pelle förbi och frågar om jag vill till långholmen och ligga på en klippa. det ville jag mer än gärna.

kom tillbaka och kalle var väldigt missnöjd med min förberedelse. med all rätt, precis allt vi har var täckt av spackeldamm. så jag började städa men kom på att jag var tvungen att hinna till centralen innan 8 och ta ut mina pengar på svensk kassaservice. på väg dit bestämde jag mig för att också gå till casinot och pröva lyckan med 100:-.
förlorade dom på rouletten och gjorde ett sista 50:- bet på black jack.
Dubblade upp till 200:-, drack en öl och lämnade 20:- i dricks till den väldigt stiliga och artiga barpersonalen. spelade videoroulette och vann 200:- till. köpte en till öl och gav mer dricks.

Casinot är den tystaste platsen i stockholm. Allt är täckt av tyg och heltäckningsmattor samtidigt som det blinkar ljus och neon överallt.
Jag fick ett pirr i magen jag inte haft på flera månader när jag var där idag.
Jag älskar givetvis spel och chansen att precis när som helst kan alla förutsättningar förändras. Men det är någonting annat som casinot lockar fram hos mig. Det finns en sån oerhörd respekt där inne. Man bemöts som en gentleman eller dam, utan att ens försöka. Det är precis som jag ser världen!

Sen gick jag hem genom kungsholmen, köpte en latte och tidning och litet paket cigaretter på 7-11 och satte mig vid kajen på norra mälarstrand innan jag vandrade vidare hem.

väldigt trevlig dag.


/Aaron

Aaron, du presenterar

en ljusare bild av världen, och av Iron Mike, än jag gör. Jag hoppas för allt i världen att du har rätt. I arkadspelet Final Fight möter man Tyson tidigt i spelet och han är relativt lätt att besegra. I Punch Out däremot är han den allra sista motståndaren och han slår så hårt, är så otroligt fantastisk, är omöjlig att besegra. Jag har aldrig varit nära att vinna mot honom, trots att jag sopat golvet Piston Honda, Soda Popinski, Super Macho Man och de andra. Jag hoppas att verklighetens Tyson är den senare. Den oslagbara. Om inte innanför repen så i världen.

Idag har jag haft skolavslutning i kyrkan med eleverna. Väntat och banalt; Uti Vår Hage, Califrnia Dreamin' och What if God was one of us. Den blomstertid nu kommer. Inte något nydanande. Men likförbannat vackert. Outsägligt vackert. Mer eller mindre ska de unga damerna, i sina ljusa sommarklänningar, och herrarna, i kostym och sneakers, bli en del av världen och förhoppningsvis ta med sig sitt oförstörda sätt och sin tro på förändringen, sin livsvilja och sin otålighet, sin desperation, ut i vida världen. De kan göra underverk. Eller förfalla och bittert sura framför TVn, på jobbet, på bridgeklubben, på parmiddagarna. Oavsett vilken väg de väljer är de säkert samma goda varelser. Men jag hoppas de väljer att uträtta underverk.

Själv ska jag göra underverk för min lever, som kurrar ack så oansatt. Jag ska ge den möjligheten att arbeta på högvarv. Ge den något att rena och ta hand om. Adjö elever, skola, arbetsplats, kom liljor och akvileja. Kom alkohol. Kom hjärtans fröjd.

/Goesta
/Goesta

Tyson vann så mycket mer

Jag måste svara på ditt inlägg Goesta.
Jag vill ställa mig på andra sidan rummet rent av.
Mike Tyson sa för det första inte att han saknade mod, han sa att han inte hade hungern att boxas, att han inte var ett djur längre.
Han kallade irländaren för en fin ung man.
Och självklart förstår mike tyson att det finns fans som skulle låta honom gifta sig med deras döttrar, men jag tror verkligen inte att majoriteten av Usa's befolkning som följt hans karriär fascinerat, skulle vilja det.
När han sa att han skämt ut sporten visste han mycket väl om hur stor han gjort den. Det var just därför han menade på att han inte ville förta något mer av det. I hans senaste matcher har han varit en medelmåtta. Hur kan en man med såna visioner och sån glöd som mike tyson vilja förstöra allt han byggt upp? lika mycket för sporten som för sin egen legend.
Han började som en gangster när han var 11 år och sköt vilt omkring sig i brooklyn och rånade folk rått och systematiskt. För att sedan föra över den aggressionen och ilskan (som självklart bottnar i hans kärlek till att livet ska explodera), till den perfekta konsten för en ung man som vill vara ett monster.

Som du sa, han är ett geni. Men varför är han då ett geni?
Han är ett geni för att han inte bara förstod hur det perfekta rovdjuret fungerar, han kunde bli det, och han blev det mer och mer. Explosionerna han levde för blev större och större. Vid ett tillfälle hade han alltid ett ekipage med 30-35 personer som följde efter honom i tre limousiner. Han lyckades bränna flera hundra miljoner på att visa för världen hur stort monstret mike tyson hade blivit, och han älskade det.

Men hur kan du tänka dig att någon slår ut med all sin kraft för att den vill vara där den är? Alla söker vi efter något som rättfärdigar oss själva inför oss själva. Han hittade det största beviset, men vore det inte tragiskt om det beviset blev större än han själv?
Han sa att han nu skulle ägna resten av sitt liv åt missionsarbete i afrika, och vore det inte magiskt om vi fick följa Mike Tysons poetiska monologer på en afrikansk savann bredvid en svältande by, där han med sin legend får hela världen att lyssna på hans utmaningar till de styrande att helhjärtat börja verka så att halva världens befolkning får komma ikapp.

Är det inte helt makalöst vackert, att han förstod att världen har växt i kapp den jätten han var, och nu när han inte längre har kraften att inspirera hela världen med sin gestalt, så vill han istället bege sig till där det är som mörkast, och personligen lyfta fram folk så att de också får chansen att se hur stort allt blir när man är kompromisslös, oavsett vad man har för kall.

Det är inte ett tragiskt slut. Han har varit det mest otroliga monster vi kunnat önska oss, och i former som gjorde det till konst. Och nu när det äventyret är slut, är det inte ännu större om han plöstligt blir en hjälte som hjälper den fattiga världen att ställa sig upp?

Han visade oss alla att det sällan handlar om rätt och fel, att den som vinner i livet är modig nog att vara hänsynslös när de ser sin sanning, oavsett om det är mot andras övertygelse, eller en insikt om att sanningen man såg inte längre är ens egen.


/Aaron

Tyson förlorade och vi vann...

Självklart och naturligtvis gick Tyson i golvet natten till igår. Tragiskt. Han sa tydligen att han inte hade mod att slåss längre. När Tyson saknar mod att slåss finns det inte mycken anledning att tro på något som beständigt längre. Han lovade också att sluta skämma ut sporten. Det har han aldrig gjort. Han har gjort den till vad den är, precis som Maradona bara gjorde fotbollen som fenomen än större när han dopade sig. Det är alltid de svaga människorna som är genier. Jag är hyfsat svag. Tveksamt om jag är ett geni dock. Eller rättare sagt; Jag är inget geni.
Flickvännen läste texterna här på bloggen och var inte imponerad. "Vad fint", tror jag hon sa. "Tack".
Jag spelade i vårsäsongens sista korpmatch idag och vi vann med övertygande sex mål mot ett. Jag hade en dribblingsräd över hela planen. I övrigt hände ingenting kring mig.
Imorgon slutar mina elever för läsåret. Den blomstertid nu kommer, kyrka och rektorstal. Trevligt. Sedan super sig personalen dum på Söder. Inga rektorstal där dock. Vilket är rätt skönt.
Tydligen ska vädret stråla hela veckan. Det har jag fan förtjänat.
Jag ville verkligen att Iron Mike skulle sopa skiten ur den stora irländaren. Gärna invalidisera honom. Han, Tyson alltså, sa att han skulle lämna USA för att ingen tycker om honom på riktigt där. Att ingen skulle våga bjuda honom på middag eller låta honom dejta sina döttrar. Jag har ingen dotter men lovar att laga Korv Stroganoff any given day om Mike kommer förbi. Välkommen. Ta tunnelbanan till Hammarbyhöjden och ring när du är framme. Jag möter dig vid hörnet, vid SevenEleven. Som Sarah och Mauro.

/Goesta

Påmindes...

...om den svenska sommaren. Jag skulle gå de högst modesta tio metrarna från jobbet till busshållplatsen och översköljdes av litervis med regn. Helt plötsligt. Det är väl ett sommartecken om något. Unga flickor och pojkar raglar runt på lastbilsflak som om det vore det mest naturliga i världen. Även det ett sommartecken. Jag undrar hur de känner sig där uppe. Tycker de inte själva att det känns lite krystat när de står där och skriker åt folk. Är de verkligen så glada som de ser ut? Jag har inte tagit studenten så jag vet inte. Jag hoppade ju av. Och började jobba på gruppreklamcentralen. Där skrek vi inte "fyfanvaviäbra". Där vek vi gruppreklam.
Efter glatt tjoande på lastbilsflak åker de unga pojkarna och flickorna till slott i närheten av Blackeberg och våldtar varandra. Känns fräscht. En del av traditionen? Hur ska jag kunna veta, jag som stod på Postens Gruppreklamcentral när jag var i studentålder. Där våldtog vi inte varandra.

Det där med regnet. Det är ju alltid så. Hade glömt bort att man nästan drunknar flera gånger varje "sommar". Hade glömt bort att himlen öppnade sig med sådan kraft i juni.

/Goesta

Carlsberg

Carlsberg har gjort det största för folkölen någonsin tror jag.
Ett 10-pack med 33cl-burkar för 50:-.
alltså mer än ett vanligt sexpack stora burkar, billigare, och i en burk som går mycket snabbare att dricka upp. Och snabbhet i folköl ger framgång.

Det är lika stort som när långfärdsskidorna kom på att man kunde göra speedlopp för att hitta ett alternativ till den betydligt mer publikfriande alpina varianten, bara att folköl är betydligt mer relevant och påtagligt för mig och alla jag känner.
Från och med nu är detta ett starkt alternativ till Carlsberg Hof, vilket annars är ett förstahandsval. Bara genom det här initiativet så höjs min aktning för Carlsberg vilket gör att jag ofta ofta kommer föredra Carlsberg hof framför starköl när jag går på systemet, och när jag inte gör det kommer jag köpa Carlsberg 10-pack 33cl. Plats 1 och 2 till Carlsberg.

Swingradiostationen i californien som jag pratade innan om, här är addressen:
http://www.radio-locator.com/cgi-bin/url?bc=y&call=KCEA&band=FM&service=FM
jag är stort överväldigad av vilken kvalitet och variation den håller. pröva den i 15 minuter om ni känner att det inte är nåt för er.

/Aaron

Tyson.

På lördag gör Mike Tyson comeback igen och jag kan inte finna ord för hur mycket jag önskar att han ska vinna. Mike Tyson är en lika stor symbol för det som är fantastiskt med idrott som Maradona. Mike Tyson är en av de största.
Jag minns när jag var en liten grabb i Stenkulla. Jag och mina vänner pratade imponerat om Tyson och hans nackmuskler och spekulerade friskt i huruvida han skulle kunna döda vem som helst med ett slag. Jag tror än idag att han skulle kunna döda många med ett slag. En man som har den förmågan ska måhända fruktas men framför allt högaktas. Hans liv må vara en bitvis, mestadels, ganska tragisk saga. Det kan dock ännu bli en saga med ett fantastiskt slut och jag hoppas att han får vara störst igen. Jag hoppas att han får lysa igen. Jag unnar honom ett liv fyllt av glädje och framgång, inte minst efter de svarta nätter, präglade av motgång, som han tvingats uppleva. Har han satt sig själv i skiten? Ja. Mycket av allt negativt kring honom är han själv smeden bakom. Det är just därför jag vill se honom stråla och lysa igen. Vi sätter oss alla i vår egen skit, sumpar alla allt själva. Om han får bli beundrad, snarare än föraktad, igen så kan även vi andra förlåtelse och harmoni genom stora prestationer.
Mike Tyson är viktig för mig. Låt honom vinna på lördag.

/Goesta

California Swing

Sitter på kontoret med Sebastian och lyssnar på swing-radio från kalifornien, live.
Spacklet tog slut för en stund sen. Bluff säger jag. Det räckte till två kortsidor av trappstegen. Men har aldrig och tänker aldrig klaga på en produkt jag köpt. Grisen i säcken är bland det bästa jag vet.

Jag kom och tänka på en sak om distansundervisning igår. Det finns redan barn som har en direktvideolänk från ett klassrum till deras hem långt ute på landet, och de kan på det sättet följa med en vanlig klass undervisning.
Men min dröm är att distansbarnen också ska få en egen bänk i klassrummet med en lcd-tv på där de syns live hela tiden. Så de blir virtuella elever. Jag hade önskat mig det när jag gick i skolan. Jag önskar mig det just nu.. måste ska skaffa en kompis med direkt videolink som jag kan ha på ett bord i kontoret.

/Aaron

Flickvänner...

...är fantastiska. Min är mest fantastisk av alla. Så långt är allt gott. Det är inte fullt så innerligt, ömt och passionerat när hon är ute och super på en onsdag. Jag måste till jobbet och har ingen större lust att gå omkring som ett lik där. Hon hade dock lust att ringa och väcka mig strax innan 02:00. Precis när jag hade somnat. Sedan hann jag precis somna om, kring tre kanske, när hon kommer hem. Också då känner hon att det är en bra idé att väcka mig. Jag somnar naturligtvis om. Det tar dock en och en halv timme. Gud, va mysigt.
Förr hade jag sömnproblem. Det har jag inte längre. Ett år sedan jag slutade med Propavan snart. Det enda sömnproblem jag har i dagsläget är min flickvän.

Men, at the end of the day, som Beckham brukar säga, ska jag inte klaga. Hon är ju fantastisk. Egentligen.

/Goesta

Personalfest och match

Personalfest, eller något åt det hållet åtminstone, och korpmatch på samma dag. Surt. Var tvungen att välja personalen. Matchen slutade 1-1. Festen ungefär likadant. Tydligen är det så att man måste dra skämt som anspelar på sin egen förträfflighet, och gärna sin manlighet, när man dricker tillsammans med arbetskamrater. Jag försöker naturligtvis anamma den rådande kulturen och är skrämmande skicklig.
I mitt arbetslag, som det heter, finns folk som är blott 19. De får mig att känna mig gammal. Otroligt gammal. De säger saker som "Jag ska lätt ha barn innan jag blir 25, jag vill inte bli morsa när jag är nån gammal kärring". Jag är 25. Jag känner mig ofta som en äldre man. Inte gör jag det mindre när de unga vitala flickorna pratar om åldern 25 som en barriär. Ett avlägset tal där man lämnar allt liv och rättar in sig i föräldraledet. Jag skulle förvisso gärna bli förälder. Om förutsättningarna omkring mig var de rätta.
Nu ska jag ju börja plugga och skriva mest hela tiden. Leva på studielån. Jag kommer trots detta inte romantisera nudelmiddagar och studentspex en enda gång. Jag kommer inte heller då börja tycka att "Blandaren" är en fräsch och rolig tidsskrift. Icke.
Jag kommer döma folk fortare än någonsin och se allt lika svart eller vitt som jag gjorde för sisådär åtta år sedan. Gott så.

/Goesta

Spackel my ass

Min renovering av trappan till kontoret går värdelöst. Jag blandade spacklet som det stod på hinken och kvar blir en rinnande sörja. Troligtvis stelnar det till inom en timme så jag kan börja, men jag måste sticka om en halvtimme och spela tv-spel med sveden. Jag vill verkligen göra det, spacklet kan glömma mig.

/Aaron

Sebastian och jag...

Sebastian och jag hade möte i mitt hem igår. Vi lyssnade på en ny låt jag och gossarna styrt upp. Vi åt pistagelängd som jag hade köpt och vi drack kaffe som jag hade bryggt. Så långt handlade det mesta om mig. Vi rökte också cigaretter som jag köpt. Det var trevligt.

Min älskade kommer att stanna i Stockholm. Hon har kommit in på den skola hon helst vill gå. Jag gratulerar. Nu ska vi ge oss in i kreativa studier båda två. Som en patetisk konstnärsfamilj. Jag ska försöka lägga halva min tid på skrivandet i höst. Den andra halvan ska jag lägga på att lära mig mer om krukväxter. Jag gillar verkligen krukväxter och med någon som helst logik i min konsumtion borde jag köpa fler blommor och färre pizzor. Jag borde köpa nya benskydd. Också.
/Goesta