Humor?

Får man skämta om vad som helst? Det är vanligtvis den allra minst intressanta frågeställningen i hela världen. Idag känns den plötsligt vansinnigt angelägen. Jag och min kära vän och samboende Sebastian har sedan en tid tillbaka fastnat i suicidhumor. Gott så. Att skämta om att man ska ta livet av sig är alltid befriande och lagom underhållande. I lördags berusade vi oss, som sig bör, och eftersom jag valde att inte sova hemma tyckte Sebastian att han skulle ta skämtet ett snäpp till. Det började med ideliga självmords-SMS. Helt okej, även om de var lite väl många. Sedan fick, den till bristningsgränsen alkoholstinna, Sebastian den lysande idén att överraska mig när jag kom hem dagen efter. Jag kom hem vid 15:30 och det var tur det. Fram till tolvsnåret på dagen, sisådär mitt i femmilen, sov Sebastian i mitt rum, på golvet. Han ville skoja till det. Han hade gjort en fejksnara av elkabel och fäst i taket och virat slarvigt runt halsen. Han hoppades att jag skulle dyka upp innan han vaknat och hitta honom på golvet med snaran runt halsen. I kanske fem eller tio sekunder skulle jag trott att han faktiskt var död innan jag upptäckte det roliga skämtet. Det var en jävla tur att han vaknade först.
Usch. Han är ju störd ju. Jag hade fått men för livet. Så därför blir frågan plötsligt aktuell. Får Sebastian skämta om vad som helst hur som helst? Fan heller. Samtidigt är jag avundsjuk att jag inte kom på det först.

Jag såg större delen av hockeyfinalen och aldrig förr har jag varit så oberörd av något så stort. Mitt ishockeyintresse förstördes i Nagano och Salt Lake City. Nu har jag slutat titta med hjärtat närvarande. Nu tyckte jag bara att det var rätt kul snarare än fantastiskt underbart makalöst heroiskt whatever. Anja och Björn Lind är mina enda kärleksbarn efter detta OS. Jag saknar förresten Jagudin (namnet?) när det konståks. Han var coolare än Plustjenko.

Denna vecka ska jag kurera den feber jag dragit på mig, skriva, skriva, skriva, analysera Kung Oidipus/Sofokles (what the fuck?), dricka öl med en gammal bekantskap, spela skivor på Vimmel (Onsdag 22-01), göra blixtvisit på Firefox AKs releaseparty, ha lite ångest, fundera över hur nära magsår jag är, äta ipren, pröva min lever och be till Gud. Jag ska dessutom fundera över vem som är snyggast av Scorupco och Helena af Sandeberg och jag ska köpa något snyggt på Beyond Retro.

SMS är kul. FylleSMS är roligare. "I dömt give a evak. Lita hadl .histo .uti" skrev en vän nyligen. Jag försöker fortfarande fundera ut vad det betyder. Han minns inte själv. Första meningen har jag lätt löst. Resten är svårare. Mycket svårare. Nån?

/Goesta

Ramla inte av

Vad är det som hänt? Utsidan av mitt högra lillfinger har varit kallt och avdomnat i flera timmar nu. Hoppas det vaknar till liv igen, jag behöver det.

Aaron

Upp i rygg. Tätt markeringsspel. Håll din gubbe. Följ med.

När man dricker för 800:- på Mango är det fantastiskt att ha en vän som alltid är lite värre. Sebastian la ut det dubbla. Jag förstår inte hur det går till. Vi är ju inga brats och inte ens kring Stureplan. Hursomhelst var det trevligt, roligt, oändligt med söta flickor och ovanligt trevlig personal. En kille som stod ute och rökte frågade på skoj om jag var bror till Goesta. Jag sa att jag är Goesta. Det visade sig at han gick i min högstadieskola i Nyköping. Jag har ingen aning om vem det var och är därför extra smickrad över att han kom ihåg mig.

Hursomhelst - Ikväll ska jag ut. Måste göra av med pengar. De bränner i fickan. Mango? Marie Laveau? Indierave? (NEJ!) Bomben? Fan vet.

Förresten gick jag upp idag och spelade fotboll i Korpens division 10. Bakfull och jävlig gjorde jag en hyfsad insats med missat öppet mål som mörkt moln. Matchen slutade 1-1.

/Goesta

Vill du göra en anmälan?

Grejen är den att jag har växt ifrån det här. Jag är inte van vid folk som tacklas på dansgolvet och klär sig utstuderat underligt. Jag är inte van vid popnördar i 17-årsåldern som har en aggressiv attityd. Ändå låter jag Olof lura med mig till BabaSonic. Det borde vara fredligt och trevligt. Det borde vara dans och usla händerna i luften-övningar till usla Håkan Hellström-låtar. Det borde verkligen det. Ändå slutar det med att folk söker bråk (va?) med att jag står och puttar på folk (va??) med att någon häller en hel öl över mig (va???) och med att polisen kommer (va????). Det är något med 25-åringar i skjorta som väcker det primalaggressiva i gymnasieelever med fatöl i kroppen. Det är så dumt. Jag ska nog inte gå till det där stället mer. Jag ska hålla mig till min egen generation.

Hursomhelst en fantastisk gårdag med Björn Lind och framför allt Anja Pärson. Underbara Anja. Hon är så innerligt underbart stenhård. Hon är så duktig. 15 starter (väl?) i mästerskapssammanhang har genererat 11 medaljer (visst?). Om inte Zlatan vinner VM är hon självklar vinnare av alla bragdmedaljer och jerringpris och idrottsgaletallrikar och fan vet vad. Anja är grrrrrreat, som Tony Tiger skulle sagt.

/Goesta

And then

Jag kan inte bestämma mig för vem jag vill följa mest.
Han längst ner till höger eller han med röd mössa i mitten.
Båda kommer uträtta storverk.

Aaron

Avslappnad

Tre dagar försenad med min analys av Enduring Love. Det ger väl sig,
jag tänker inte ta första steget i alla fall.

Jag sitter mycket hellre och lyssnar på musik, dricker kaffe och röker cigaretter.

Dagens låt och flera dagar framöver är
Brian Jonestown Massacre - (David Bowie I Love You) Since I Was Six

Aaron

skitnö(r)digt

Hur länge kan man ställa sig själv frågan "vad ska du bli när du blir stor?". Hur länge är rimligt? Jag trodde som pojkvasker och prepubertal playmobilunge att myndighetsålderna gjorde att man blev stor och visste vad man ville göra. Det är ju en väldigt vanlig missuppfattning bland tioåringar. Jag tror fortfarande någonstans att jag blir något när jag blir stor innan 30. Det är kanske en vanlig missuppfattning det också.

Egentligen var det just när man var arton man skulle passat på. När man var skitnödigt elitistisk och svårt ironisk. När man fnös åt de som inte kände till samma musik och film och hade samma koll som jag. När man var syrlig mot alla som försökte uttrycka sig och ändå inte var bäst i världen. När man var en sådan som tittade på och visste hur saker och ting skulle utföras men inte under några omständigheter ville prova själv. När man var livrädd för att göra bort sig. När man inte dansade ens full. Då skulle man blivit något. Nu har man ju ingen koll. Nu lyssnar man på Robbie Williams hur fel det än är. Nu tycker man att integritet är hopplöst gammelmodigt. Man tycker att värdighet är förlegat. Man presterar 'okej' och är ganska nöjd med det. Man ställer inga egentliga krav och blir därför aldrig något annat än den trista "Såg du Conan igår"-människa man tror är cool och 2006. Man gillar Virtanen och tycker att Aftonbladet är 'okej' och att Expressen är 'okej'. Man tycker inte att alla rika är cp. Man tycker inte alla fattiga är coola. Man tycker ingenting. Tar ingen ställning alls. Man vet inte ens om man helst knullar blondiner eller brunetter. Man har ingen koll.

När jag blir stor ska jag bli elitistisk. Om det går. Jag ska döma ut folk till höger och vänster och veta vad jag respekterar och vad som är viktigt och vad som är larvigt. Jag ska värna folks integritet och bli arg när Dogge och Ernst Brunner blir sell-outs. Yeah right.

/Goesta

Generationsblogg

Fantomerna kallar Det Ljuva Livet för generationsblogg. Det var kul. I så fall: Jag är Ulf Lundell.

/Goesta

Put your best dress on and take me out tonight.

Jag har från och med denna onsdageftermiddag ledigt i en och en halv vecka. Dessutom har jag, ovanligt nog, pengar. Klarar min lever och kropp den holmgång som väntar är jag böjd att tro att jag är odödlig. Det är ju inte det att jag måste dricka hela tiden. Det är ju inte det att jag bara mår okej när jag är full. Det är ju bara det att jag inte vet vad annat man kan sysselsätta sig med när man inte längre känner den ro som finns i ett samboliv med vinegrette, ost, kex och entrecoté. Jag kan inte göra annat än att vara rastlös eller full. Jag kan liksom inte förmå mig att titta på Bad Boys med Sean Penn, igen, eller vila till Big Brother eller läsa en Bra Bok i lugn och ro eller sitta och fika på stan två timmar eller läsa hela DN eller spela tevespel. Jag fixar det inte. Det är en urkraft inom mig som drar mig ut i smutsig krog- och klubbmiljö. Det är något fundamentalt Goestaianskt som gör att jag inte klarar en sovmorgon utan Vodka Tonic-bakfyllor längre.

När jag besökte min pappas behandlingshem i tonåren pratades det mycket om ärftlighet. Allt enligt Minnesota-metoden och tolvstegsprogrammet. Jag köpte det där då. Jag tror inte längre riktigt att sanningen är sådan att det rent genetiskt är ärftligt. Jag tror bara att det är en av föräldrar beprövad väg att gå och därför en av de första idéer man får när saker och ting känns mindre kul. I och med att ens pappa använder missbruk som utväg ligger det nära till hands för en själv. Typ.

Jag är ju förstås inte riktigt där. Jag är bara ute på ett självdestruktivt äventyr. Förr eller senare återvänder jag till en tillvaro fylld av vardag och närminne. Förr eller senare återvänder jag till struktur och allmän duktighet. Jag gör alltid det.

I Leaving Las Vegas säger Nicolas Cage att han inte minns om han började dricka för att hans fru lämnade honom eller om hans fru lämnade honom för att han drack. Sådär är det ju alls inte för mig. Jag vet ju precis när jag började.

Jag är inte orolig men nyfiken på när jag tröttnar på det och vandrar tillbaka till en relativt vanlig vardag igen. Hur lång tid tar det den här gången? Och var ska jag gå ut ikväll?

(För övrigt är det strålande att korkade Leijonborg vill klumpa ihop alliansen. Det kommer de förlora på.)

Dagens låt: Sov du lilla videung.

/Goesta

Cortina 1956

Eller så här?

Jag blir uppriktigt totalt nerbruten när jag ser det här. Det finns inte längre. Det tillhör en tid jag aldrig fick vara med om men som jag alltid längtar till. Jag skulle byta allt internet, all gratis musik, lågprisflyg och alla mobiltelefoner i hela världen mot att OS 2006 och resten av världen var precis som de här bilderna.

Utan vetenskapliga uträkningar för de perfekta skidorna. Därav lägre fart och mindre säkerhetskrav. Inga slimmade vidriga latexdräkter, utan vilka kläder man vill, eftersom vetenskap inte är inblandat.

Och framförallt, estetiken. 1982-1993 förstörde mycket mer än vad vi vågar erkänna. Titta bara på årets OS-medaljer som exempel. Eller hur att vi lämnat 1991.

Aaron

Oslo 1952

Eller så här?

Grenoble 1968

Vad har vi gjort?!? Varför ser inte mästerskap ut såhär längre?

Aaron

Kom igen

Ok, nu såg jag knappt läggmatchen mot Slovakien, så jag kan inte uttala mig om de var dåliga på att fejka engagemang eller inte.

Men jag förstår inte hur man kan bli upprörd av det. Det enda konstiga i den här historien är att Bengt-Åke Gustaffson inte tänkt ut ett färdigt svar på den oundvikliga frågan - kommer ni medvetet att förlora? - när det stod klart att en förlust mot Slovakien skulle ge dem Schweiz istället för Kanada i en kvartsfinal. Det borde han tänkt på.

Men det finns inget ärorikt med att slita ut laget för att vinna en betydelselös match. Speciellt inte när den vinsten gör att resten av turneringen blir monsturöst mycket svårare. Det är bara idioti.

Kommer alla som skriker förrädare ikväll, göra det om vi vinner OS-guld på ett bragdliknande sätt mot Finland? Jag hoppas det. Jag hoppas att ni kastar ut TV'n genom fönstret om Sverige vinner OS-guld. Annars är ni inget annat än dem ni visar förakt mot nu. Förrädare.

Turneringen börjar imorgon. Ikväll var ett passande tillfälle att hålla igång benen inför den verkliga uppgiften. Ikväll var en vilostund som även medförde ett betydligt lättare första hinder i slutspelet. Var det inte väldigt länge sen vi kom på att politisk korrekthet inte är en dygd?

Aaron

Rädda Lydmar!!

Rädda Lydmar!!

I'm not your monkey.

Befinner mig i skolan och har just haft författarbesök av Jonas Hassen Khemiri. Jag måste erknna att jag är lite förälskad. Han är så enormt språkligt begåvad, varierad och genomtänkt. Detta kryddar han med en skön prestigelöshet och en avslappnad inställning till allt utom sitt berättande.
Jonas berättar mycket om frustrationen kring recensionerna och resonemangen han mött från journalisthåll och hur frustrerad han känt sig när många vill pröva sanningshalten i hans romaner. "Är det sant att du varit inneboende hos Bengt Magnusson?" hade Aftonbladet frågat efter en antydan i "Ett Öga Rött". Han kallar sin nya roman Montecore för ett fiktionens försvar och jag tänker att de flesta författare som jag träffat tycks vara frustrerade över hur recensenter läser in sanning i det skönlitterära. Han berättar att han säljavdelningen på förlaget (Norstedts) skrivit i pressreleasen att "Ett Öga Rött" är skriven på "tvättäkta rinkebysvenska" trots att så inte alls är fallet.
Jag är avundsjuk på Jonas språkliga kunnande. Han har förmågan att använda vitt skilda stiler och få dem att alla kännas som hans naturliga tilltal. Jag kommer eventuellt kunna prestera bra saker men jag kommer aldrig kunna hoppa så avspänt mellan diametralt olika tonlägen och språkliga strukturer.

Som sagt, lite förälskad är jag. Jag gillar verkligen författarbesöken.

/Goesta

Du har inte en cigarett?

En intensiv helg. I fredags en fylla som slutade med att jag däckade på tunnelbanan. Det är alltid ett gott betyg. Ingen försökte råna mig. Antagligen för att jag så uppenbart inte är god för några stora summor. Sedan fyra timmars sömn, två panodil och likförbannat spränghuvudvärk i tio timmar. Härligt härligt. Fördrev tiden med OS. Sedan skrapa ihop kroppen och handla öl. Efter två, tre, försvinner huvudvärken och runt 01:30 på Spy Bar börjar jag bli rolig att umgås med igen. Dansar löjligt frenetiskt, Sebastian håller i mitt huvud och häller hela drinkar ner i halsen på mig, Gustav Gelin skriker snälla saker i mitt öra, Andreas visar pondus och fixar in folk genom att bara på chans säga åt vakten att "DOM SKA IN" och peka. 05:00 och lamporna tänds. Jag tigger ihop sju cigaretter vid svampen och lurar en taxichaufför att Björkhagen ligger precis vid Gullmarsplan. Han går till slut med på att köra dit för en hundring och är mer än lovligt besviken när han inser hur mycket längre det var än jag påstod. För att avrunda snyggt tigger jag cigg av honom. Vaknar på söndagen utan huvudvärk. Ser på OS. Charlotte bjuder på mat. Ser på OS. Kedjeröker.

Idag skola.

/Goesta

Liten söt tjej

Kalle, som delar kontoret med mig och bor i samma hus, ska flytta till en 3:a på Liljeholmen.

Hans flickväns kompis kommer troligtvis att köpa hans nuvarande lägenhet. Hon är redaktör på en sporttidning och det är mycket möjligt att hon även tar över Kalles skrivbord på kontoret. Hon är liten och söt enligt Kalle.

Det kan bara bli underbart. Hon sitter och gör redaktörsgrejer i ett hörn och då och då tittar vi på fotboll på loftet och kramas. 2006 är bäst.

Aaron

Planer betyder ingenting

Planer innan helgen:


Fredag: bli jättefull tidigt och sen klubba som aldrig förr
Resultat: blev jättefull och kom aldrig ner på stan


Lördag: åka till Uppsala för att gå på Helenas födelsedagsparty
Resultat: åkte till Uppsala men orkade inte gå till Helena. Hon ringde och var besviken och jag sa att jag kommer om två timmar, vilket jag inte gjorde. Åkte till Fellini istället och pratade med en skitsnygg tjej en stund. När de stängde och alla blev utknuffade kom jag på att jag inte berättat för henne att hon var skitsnygg. Jag gick runt och letade ett tag och hittade henne utanför pratandes med en kille. Jag ställde mig ett par meter bredvid och väntade in ett bra läge. Knackade henne på axeln och sa att jag var tvungen att berätta en sak. Hon tindrade upp och väntade.
15 sekunder senare:
"Ja? vad skulle du säga?"
"Du är så jävla snygg!"
"aha.. tack" och så vände hon sig om och jag vände mig om med huvudet ner i marken tillbaka till mina vänner. Erik som träffat henne förrut sa att det inte lät som henne. Sen åkte jag taxi hem.


Söndag: Ut och rida i skogen utanför Stockholm.
Resultat: vaknade hos mina föräldrar i Uppsala och fick pannkakor och skjuts tillbaka till Stockholm. Min Pappa hjälpte mig att täta dörren så att jag har plusgrader inne på kontoret även på vintern. Sen la jag mig på loftet och tittade på TV.


Aaron

Kom aldrig ihåg

Varför är jag ett retard som inte vet om att man måste stretcha efter man har tränat. Jag kan inte lyfta mina armar längre.

Aaron

All play

Innan klockan 4 imorgon ska jag ha läst ut en bok på engelska och hinna analysera den. Just nu har jag 270 sidor kvar och ingen lust att börja.
Jag orkar verkligen inte anstränga mig. Jag har en trisslott med 50 kronor vinst på, det är ungefär vad jag orkar anstränga mig för. Jag vägrar jobba. När jag bodde i London och var 18 år spelade jag på lotto i den största jackpoten i Englands historia. Jag hade 2 4 8 12 16 29.
Det blev 2 4 8 12 17 30. Jag hade vunnit 100 miljoner pund!

Snart blir det varmt och då tänker jag bara hänga på trottoarerna och dricka folköl. Och tydligen jobba. Jag skulle lätt kunna ha ett utomhusjobb där jag går upp 6 på morgonen och cyklar hela dagen, utan att dela ut post. Något tips?

Aaron

Anton Newcombe med tjej

Jag ska döda dig. Jag lovar.

Snön faller och vi med den. Orkar någon längre? Står någon ut ännu mer? Har inte vintern gjort oss illa nog? Har den inte skadat oss tillräckligt? Har den gett oss något gott, något att minnas över sommaren? Sommaren ger alltid många minnen att leva på över vintern. Minnen som nu är så använda och urkramade att de inte längre bär oss. Att de inte längre hjälper oss att raka i ryggen ta oss fram i den vedervärdiga vykortsliknande skittillvaro som det snöbruna Stockholm bjuder oss. Fan dig, Kung Bore. Du är ett jävla as, Kung Bore. Jag ska besegra dig med freon och utsläpp och jag ska pissa dig i ansiktet och se hur dina kristaller färgas gula och förintas. Jag ska smälta dig med blåslampa och jag ska grisa ner miljön så intensivt att du aldrig återvänder. Jag vill döda dig, Kung Bore.

Idag ska jag sitta inomhus och frysa och äta femkronorsnudlar och kolla på OS-hockey, som jag knappt bryr mig om, och se Medium, som är jävligt underskattat, på TV4. Jag ska ligga under mitt täcke och röka cigarett efter cigarett tills lakanet antar en nikotingul ton och luktar askkopp. Allt det där ska jag göra och jag ska krama mig själv så hårt jag kan där under täcket.

Jag vet inte om folk vet det men jag skriver ju en del skönlitterära texter av medioker (falsk blygsamhet) kvalité. Jag vill absolut inte förorena Det Ljuva Livet med dem men jag fick lust att publicera ett par. Därför finns nu Kort Prosa där jag kommer att lägga upp texter med ojämna mellanrum. Läs och njut eller avsky och bli inte arga.

När ni tröttnat på mig kan ni gå in på Kinky Afro och läsa om bylines. Det är fantastiskt bra.

/Goesta

Goesta by night

If all else fails, use fire.

Eftersom Ronnie Sandahl blivit hetast i branschen vill jag hänvisa till min tidigare åsikt om honom: Jag tycker att han är tramsig. Det luktar ju avund lång väg men det skiter jag i. Jag är avundsjuk på att han är omtyckt, läst och betald. Dessutom yngre och marginellt snyggare än jag. Jag är inte avundsjuk på hur han skriver. Jag skriver bättre. Sådetså. Dessutom dricker jag mer.

Idag ska jag prestera minimalt. Skriva en fantastisk (eller?) text på sisådär A-fyran och titta på OS och tvaga min torso. Inte mycket mer. Imorgon ska jag slå igenom.

/Goesta

Bara Bob Saget.

Såg Liverpool besegra Arsenal igår och det känns som att det var oändlgit länge sedan jag såg just Arsenal få pisk av mina grabbar. Jag för ju, som bekant, otur med mig när Liverpool spelar. Igår visade Xabi Alonso understundom upp det passningsspel som gör honom till en av Premier Leagues överlägset skickligaste speluppläggare. Steven Gerrard har en uppenbar svacka formmässigt men tillhör trots det alltid de bästa på plan. Fantastiskt förstås att se Robbie Fowler på Anfield igen. Oväntat rapp i steget och med en spelglädje jag inte sett hos honom på länge är han tillbaka i mitt hjärta med full kraft. Arsenal imponerade inte. Fredrik Ljungberg tycktes, tillsammans med duktiga Senderos, vara den enda som egentligen var beredd att kämpa livet ur sig. Riise skrek "Fy FAN" till Freddie när denne föll lätt. Minuten senare var det Riise som la sig ned vid lätt beröring. Han möttes av samma förakt från gärningsmannen Ljungberg.

Jag börjar se en gryende form i den svenska VM-truppen. Zlatan tycks tillbaka, Ljungberg verkar beslutsam och Henke får nog med speltid för att vara i fint slag till juni. Dessutom är Isaksson tillbaka på banan. Det är kanske viktigast av allt. Självklara frågetecken inför formen på den allsvenska landslagsspelarna. Hur kommer Anders Svensson stå sig i sommar? Teddy Lucic? Fan vet, men den senare verkar helt oberoende av ålder, form och speltid. I landslaget är han alltid bäst. Rosenberg, i Ajax, har klivit fram som en given inhoppare och Zlatan Muslimovic samt Lasse Nilsson börjar knacka på dörren. Christian Willhelmsson? Svårtippad. Jag hoppas det går fint och att han hittar det där störiga innebandysjälvförtroendet som gör honom så vass ibland. Högerback? Ingen aning. Mittback? Olof Mellberg har fan inte rosat marknaden. Vänsterbacken Edman är så given att andra vänsterfotade spelare kan sluta försöka. Om inte Sebastian Larsson blir bäst i världen under våren.

Hursomhelst är jag jävligt förtjust i Bob Saget.

/Goesta

Bjurmanska orsaker till extas

Björn Linds spurt.
Thobias Fredrikssons hårdmalande trots febrig kropp.
Anna Dahlbergs stenhårda ligga i rygg.
Lina Anderssons superstyrka.
Björn Linds spurt.
Björn Linds spurt.
Björn Linds hoppspurt.
Anja Pärsons hela uppenbarelse.

Jag älskar Anja Pärson. Hon är en Zlatankaraktär i mina ögon. Idag blev det brons. Fler medaljer kommer. Oavsett vad är hon en av de där få atleterna som jag kommer minnas även om 20 år. Hon är så vanvettigt stark, modig och självklar i sin vinnarinstinkt att man får rysningar. Hon skulle kunna sluta efter OS och ändå vara den största. Större än Pernilla Wiberg, snart större än Stenmark och definitivt större än alla andra. Vem fan är Stig Strand?

/Goesta

Can I be your valentine?

Hej. Jag saknar dig fortfarande. Jag vet att du inte ens bryr dig om mig nog för att läsa detta. Jag vet att du inte är tillräckligt intresserad av mina tankar för att orka skriva in adressen hit. Jag vet att du är lyckligare än jag. Jag vet att den här separationen var bra för dig. Jag kan bara gratulera. Inte heller jag ser någon egentlig framtid i min relation till mig själv. Den snubben jag ser, som du såg, är ingen person som uppnår saker. Snarare en sådan som på sin höjd överlever. En sådan skulle jag också tröttnat på. Men jag tänker mycket och jag skriver mycket och jag önskar och önskade att du var så intresserad av dessa egenskaper att du i alla fall läste vad jag skriver. Men men. Skitsammma.

/Goesta

Sexfotboll

I den del av klubblivet som kallas köttmarknaden agerar jag ungefär som jag gör när jag spelar fotboll: Hyfsat skicklig i defensiven, bra på styrspel, klart sämre i offensiven, missar frilägen och då och då gör jag någon idiotgrej som vore jag Alexander Östlund. Fuck it.

/Goesta

who the fuck are you?

Gick och la mig 23.30. Somnade strax efter 06:00. Skönt. Måste rycka upp mig. Måste gå till skolan imorgon. Måste låna pengar. Måste fixa cigg. Måste äta mat. Måste betala räkningar. Måste fixa större bostad. Måste gå på modevisning på Marie Laveau idag. Måste dreglöa över modellerna. Måste hålla mig nykter där. Måste maila om en grej. Måste lägga mig tidigt. Måste strunta i Seinfeld 01.30. Måste ringa pappa snart. Måste börja uttrycka mig som en riktig människa igen. Måste sluta tjata på folk att de ska döda mig i sömnen. Måste börja avväpna mig själv med humor. Måste ro något av mina små projekt iland. Måste sluta ha ångest över allt jag måste. Måste nog kolla mina levervärden snart. Måste nog kolla om jag vill leva i världen snart. Måste ha en bra hårdag snart. Måste bli upptäckt och älskad snart. Måste köpa nya skor. Måste sluta sakna folk som inte bryr sig om mig. Och återigen: MÅSTE ha EN bra hårdag snart.

/Goesta

Grattis Sebastian.

Man får acceptera att livet inte är så märkvärdigt. Man får försöka se det stora i det lilla. En fjärdeplats i freestyle för Sara Kjellin. Jag ska försöka glädja mig åt det. Man får försöka se hur liten man är och komma över det faktum att man trott så mycket mer om sig själv. Man får försöka hitta glädjeämnen ändå. Volleymål av Sami Hyppiä. Räcker det hela vägen till lyckoruset? Man får försöka att inte grräva ner sig. Man får inte oroa sig. Man får försöka tycka att det är kul att vara sig själv. Man får försöka. Räcker det?

Sebastian fyller 25 år idag och jag vill gratulera honom så varmt jag förmår. Han är en genuint fin gosse. A troubled young man, som jag själv, men en fantastisk sådan.

I fredags på Mango, efter ett oräkneligt antal Vodka Tonics, tvingade/tiggde vi oss till en livefreestyle av Fattaru-Mackans genihit "100 spänn". Han levererade på ett snabbt electrobeat och gjorde så med den äran. Mer sånt. Mango har potential att bli ett av mina mer välbesökta ställen under 2006.

Om ni, likt mig, hittar saker sent kan jag länka till denna finfina och roliga känga till presidenten.

Vad övrigt är, är mörker.

/Goesta

Snyggare

Studio Virtanen är ganska bra men ses av så få att det är inom felmarginalen för vad som är mätbart. Kan vara tolv personer. Kan vara 12 000. Ändå lyckas de sälja annonsplats och avlöna Fredrik (förvisso välförtjänt). Det Ljuva Livet säljer ingenting och avlönas ingenstans. Fan. Jag vill hora mer med mitt huvud.
Aaron - Kan du fixa rika bloggannonsörer så att vi kan leva på det här och sluta vara en del av det arbetande/studerande samhället? Please? Vi är båda yngre och snyggare än Fredrik (förlåt) så hur svårt kan det vara?

/Goesta

So far I hate you

Jag är ett vrak som borde skjutas av enkom för min bristande ambition. Jag är ett monster som borde bojkottas. Jag är ett mongo. Jag är trött och grinig och jag svettas. Det värsta av allt är att det känns helt okej. Underligt.

Idag ska det firas att jag är helt jävla störd. Var? Vet inte. Hursomhelst blir det med lika doser idioti och vansinne. Sedan ska jag däcka, nerspydd, i rännstenen och ropa på polis. När polisen kommer ska jag börja gråta och be dem rädda mig.

Vi ses.

/Goesta

Bra pengar

ja! minst 500 kronor mer på kontot än jag trodde!
jag är inte i deep shit än

Aaron

Varför öppnar dom inte Starbucks i Stockholm?
Jag skulle gå dit jämt. Tänk om Hornstull hade ett Starbucks. Pastellatte och konstgjorda Muffins hela dagarna.

Jag och Sebastian drack vin i mängder och drog till Baba Sonic igår. Vet inte varför, nåt med jailbaits. Jag var jättefull och vann 200kr på Black Jack och rökte inne. Nån anställd kom förskräckt fram till mig och frågade vad jag höll på med. Jag skyllde på en kille som gått förbi mig på väg till dansgolvet och bett mig röka upp den. Hon sa "jaha, bara du vet att du inte får röka inne". Jag sa att jag visste och hon gick därifrån. Sen gick jag till toaletten och rökte istället och sen hem och däckade i soffan. Vaknade överlycklig i morse och gick runt och sjöng i en halvtimme innan jag däckade igen. Nu är jag mycket tröttare och måste göra nåt skolarbete innan klockan 3.

Jag måste köpa nya jeans oftare. Man går mycket stadigare när de är stela i höften.

Aaron

Jag snor den här bilden från Sandra.
Framför kyrktornen, precis bakom huset vid stranden bor jag.
Om det såg ut så här jämt hade jag struntat i att vilja härifrån hela tiden.
I huset mittemot står en gubbe bakom sin balkongdörr och försöker schasa bort mig med sin hand varje gång han ser mig röka. Jag borde väl ta honom på en promenad och ge honom något fint, men vem orkar.

Aaron

...och hur i helvete kan Jessica hamna på nomineringslistan över de som riskerar att lämna huset... Fan.

/Goesta

Det går bra nu, jävligt bra. Riktigt bra. Förbannat jävla ypperligt.

Känner mig nödgad att citera skägg-Andres ty han är så spot on att jag blir lätt orgastisk och tvingas skriva denna jävligt forcerade mening. Bortse från den och koncentrera er på citatet istället:

Men tror någon att det går bra nu för Petter bara för att hans nya singel heter det?
Enkel popkulturell tumregel: om någon känner ett behov av att vifta med sitt saldo och är äldre än 19 och ett halvt så går det snarare ganska jävla värdelöst nu. Vilket förstås hade varit en djupt imponerande titel på en ny Petter-singel.

Petter känns ju jävligt jetset, tycker ni inte?

/Goesta

ffl

Göran Persson är ju en självgod snubbe. Ändå dodgar han the bullit. Han har världens chans att hamna i händelsernas centrum genom att uttala sig i klartext kring Jyllandspostens bilder. Oavsett vad han tycker. Han har chansen att vara med på Fox News och CNN, bli intervjuad av Daily Telegraph och översatt till arabiska. Ändå håller han tyst. Han undviker frågan, så gott det går. Hans åsikt är i sammanhanget ointressant - Jag undrar bara varför han inte ser sin chans att stå i rampljuset. Han kan bygga flera veckors valrörelse på sitt agerande i denna fråga. Men statsministrar nuförtiden ägnar sig mest åt att undvika att ta ställning i stora frågor. Det går emot hela idén med att bli politiker. Göran Persson är en självgod snubbe och nu har han chansen att få en plats i framsätet igen. Men Göran vill inte. Skumt.

Henrik Schyfferts (Veckans Nyheter, Kanal 5) gapiga plumpheter var väldigt anpassade för ölstinna Norra Brunn-fetton men lyfte då och då till en kul nivå. Roligast var förstås de bitar där Henrik själv inte var med. Fredrik Lindströms sammanfattning om Socialdemokratiskt supande genom tiderna och den finske korrespondentens under-bältet-humor var fantastiskt rolig. Det jobbigaste med Henrik Schyffert direktsänd är att han hela tiden har ett kvävt skratt utsmetat i ansiktet. Det stör. Jag fortsätter dock kolla nästa vecka.

Det här vädret tar för övrigt fullständigt över mitt sinne och fryser ned varje kreativt initiativ till kristalliserad ångest. Jag hatar februari, som alla andra, och jag hatar att det är så jävla långt kvar till sommaren, till fotbolls-VM, till löningsdagen, tills det blir en plusgrad, tills jag blir en stor och framgångsrik hjälte och tills livet blir roligt. Så kan det gå.

Dagens låt: Hello Saferide feat. Firefox AK - Long lost penpal
Dagens film: Old Boy
Dagens bok: Kurt Vonnegut - Slakthus 5
Dagens läsning: Text-tv

/Goesta

Christopher O'Regan and my boyish good looks

Det var min roomie Sebastian som uppmärksammade mig först. Han var lyrisk och pratade om Christopher som handlade det om en världsnyhet. Sedan framgick det att personen ifråga, herr O'Regan, är programledare för "Stockholm i Tiden" på vansinnigt fattiga Kanal Lokal. Jag tänkte inte mer på det. Jag lät det bero. Sedan satt jag plötsligt där och zappade mellan Alla älskar Raymond/MTV/ZTV/NåtAnnat och så dök han upp. Christopher O'Regan i egen hög person. Med ett smittande leende och en karisma upparbetad via universitetsföreläsningar i historia delar han entusiastiskt med sig av Stockholms 1700-talshistoria. Och som han gör det. Han är magnifik. Han är enastående. Jag är förälskad. Ni måste se det.

På onsdag spelar bland annat jag omodern gangsterrap på halvsunkiga och dansgolvsbefriade Restaurang Vimmel på Hagagatan 4 vid Odenplan. Alla borde komma och krama mig. Jag är han med pojkkropp, vattnig blick och vitsprängt hår.

/Goesta

Det är dags att omfamna Ozonhålet

Jaha, det är svårt att förtränga det när det finns såna här bilder. Det känns ganska oundvikligt att skadan redan är skedd. Snart höjs temperaturen allt hastigare och djurarter, civilisationer och kretsklopp kommer att falla som furor.

Frågan är bara hur länge vi har kvar på Jorden. 300 år borde vi ändå ha på oss i ett drägligt tillstånd. Sen måste vi härifrån om vi inte vill att våran epok i rymden ska ta slut. Rymdforskarna har tydligen hittat en planet med liknande förutsättningar som Jorden i ett inte allt för avlägset solsystem. Bushs multimiljardprogram att flyga till Mars kanske inte var så dumt ändå.

Bara vi undviker att skylla undergången på olika religioner och börjar ha ihjäl varandra innan Moder Natur gör det åt oss. Då kan vi nog lösa det här. Vi är chanslösa mot naturen. Den har fött oss och vi har spottat i dess hand. Den kommer att hämnas, den har inget val, vi är ett direkt hot mot dess vidare existens. Vi är snart inte längre välkomna av den.

Så, vi måste se oss om efter ett nytt hem. Med tanke på teknikens utveckling de senaste hundra åren, och hur den accelererat, så borde vi inom 200 år ha lösningen till hur vi ska kunna evakuera hela mänskligheten och en hel del djurarter till en annan planet. Vilket fantastiskt avslut för vår tid på Jorden det skulle bli. I en stadig ström enorma rymdskepp forslar vi allt liv som får plats till en ny planet och börjar om från början. Vi skulle ha all kunskap om hur man bygger hus, odlar jord, sköter boskap och bygger infrastruktur. Vilka städer som skulle byggas, vilket äventyrligt kaos det skulle råda innan vi slutit fred och alla funnit sin plats. Det skulle bli en vikingatid med 2000-tals kultur. Det skulle bli helt nya länder. Och kvar på jorden lämnar vi en spökcivilisation, som vi 1000 år senare åker på semester till.

Så, jag har bytt sida. Jag är för Ozonhålet. Jag är för Ozonhålet och emot krig. Jag hoppas på försoning och freoner i mängder, sjukt dyra rymdprogram och nya genmanipulerade djur till vår nya planet. Undra hur alla religioner skulle klara sig i ett nytt solsystem? Följer Gud, Allah, Buddha och alla andra med oss, eller blir det helt nya gudar att tillbe? Kanske Solguden får ett uppsving. Jag hoppas hursomhelst på att Hinduismen råder på Jorden, så att jag kan bli återfödd och uppleva det här.

Aaron

Vem hejar du på?

Ser man på Nyheterna lär man sig som bekant att danskarna är underliga. Ser man på Big Brother lär man sig att norskarna är lika jävliga, på ett helt annat sätt. Värst är nog den norska programledaren.

Hursomhelst hejar jag på Jessica. Hon är den enda som förtjänar att vinna. Alla som tycker annorlunda är fel ute.
/Goesta

Något är ruttet i Danmark.

Yttrandefrihet? Det är inte vad det handlar om. När Jyllandsposten publicerar sina nidbilder, vilka jag ej sett, handlar det inte om yttrandefrihetens vara eller icke vara. Det är bara jävligt safe att ta den diskussionen i och med att den är yttrande- och tryckfrihet är två för oss så självklara saker. Något vi vill ha, ska ha och är beredda att försvara. Det är dock jävligt lätt att sitta på sina höga hästar och prata om demokrati och helt glömma bort vad det handlar om. Frustrerade muslimer kritiserar inte det faktum att bilderna får publiceras utan att medier väljer att publicera dem. Det är väl precis vad det handlar om.

Tidningar gör ju hela tiden sina val och det går bra att med hänvisning till tryckfriheten visa bilder av nyss överkörda barn eller smygtagna bilder på våldtäktsoffer. De flesta väljer dock att inte visa dem, precis som de tidigare valt att inte, lite till mans, hänga ut misstänkta brottslingar med namn och bild.

Det handlar om att folk blir förbannade över att någon de högaktar och respekterar och ser som sin religions främsta profet blir smädad av en tidning i ett land som mer och mer för varje dag flyttar fram sina nationalistiska positioner. Det handlar om att de tycker att profeten framställs på ett sätt som inte är okej. Inte alls okej. Detta dessutom i ett land som glatt hakade på in i Irak, ett land som mer och mer försöker rasrena sig.

Skulle någon kränka min far eller mor på det sättet skulle jag gärna ta till en smula våld mot den enstaka journalisten, hur orimligt och fel det än skulle vara. Jag skulle hata tidningen. Jag skulle bli fly förbannad. Jag skulle strunta blankt i yttrande- och tryckfrihet och bara reagera.

Jag kan inte definiera en djupt religiös muslims relation till Mohammed men jag har förstått att de känner sig ungefär så kränkta. Jag kan inte säga att de har fel när de känner sig kränkta. Självklart är allt våld oförsvarbart och idiotiskt men jag kan se var det kommer ifrån. Man måste acceptera att de människor som tar mest illa vid sig har en väldigt stark tro på att relationen till Gud och profeterna är viktig och värd att väsnas över. Man måste förstå att folks tro kan vara lika stark som den kärlek jag känner till mina föräldrar. Vem fan är jag att sätta mig över detta?

Anyways... Konsumentbojkotten i muslimska länder, mot till exempel Arla, visar på hur beroende danskarna är av dessa "besvärliga blattar" och är ett utmärkt sätt att visa sin frustration på.

/Goesta

Ge mig VM-biljett

Nu börjar äntligen kontoret bli som det skulle varit sen i somras. Det är en sann glädje att komma hem. Jag har legat utslagen i kuddhavet på loftet hela helgen och tittat på TV när jag inte varit full.

När får man reda på om man får åka till VM? När är biljettlottningen?

Och tydligen skrev jag upp mig för Green Card-lotteriet 2007, inte 2006 som amerikanskan sa när hon ringde upp och övertalade mig.

Nu ska jag ner på stan och bränna mitt studielån.

Aaron

London 2008

Åh, Isabel.

Okej... Lägenheten vi tittade på hyrdes naturligtvis ut till det välordnade paret med stabilitet och trygghet som ledord. Om vi låtsats vara bögar hade det nog gått bättre. Den presumtiva hyresvärden frågade om vi hade en extra säng att ställa in i lägenheten och innan vi hann säga "ja" hade han nervöst harklat sig och rättat sig.
- Om ni inte vill dela säng förstås. Hm. Alltså.
Han försökte rädda situationen för att inte verka fördomsfull. Vi skulle sagt att vi vill dela. Då hade han definitivt hyrt ut till oss för att inte framstå som homofob.

Funderade över vilka som går före oss och vilka vi går före när man söker andrahandsboende. Det är en bra fördomsbarometer. Invandrare med brytning är chanslösa. Sannolikt de utan också, om det inte är en snygg negress. Barnfamiljer vill folk inte heller hyra ut till. Barn förstör ju så mycket. Män över 30 som vill hyra i andra hand går bort. Det verkar ju lite suspekt. Ett stabilt par på 23 respektive 28 år där kvinnan utbildar sig och mannen har ett välbetalt jobb går före alla andra. En ensam kille med mycket pengar kan klara sig långt också såtillvida han inte är mäklarstekig och självgod.

Jag tror att de mest "fördomsfria" av söderbor skull banga på att hyra ut till en svartskalle med brytning som vill flytta ifrån sin tredjehandslägenhet i Fisksätra. Jag tror att det är helt kört för dessa. Hur godhjärtad hyresvärden än kan tänkas vara så sitter förförståelsen där som en söt smäck.

Slutsats: Ingen lägenhet idag, alltså dricka ikväll. Känns väl tydligt att jag letar ursäkter nu. Men det är okej. Så länge jag hittar dem.



Nästa vecka ska jag söka upp och börja stalka Isabel Munshi. Jag har alltid velat göra det. Jag har alltid varit småkär i henne. Är hon upptagen eller?

/Goesta

Vad ska jag göra nu. Jag har allt jag behöver omkring mig. Pengar för nästan inget skolarbete alls, ett kontor som börjar bli mitt riktiga hem där min campingdusch snart blivit ett nyrenoverat badrum. Zlatan slåss mer än någonsin och jag älskar allt med det.

Jag älskar att han sviker sina lagkamrater, jag älskar att ingen fattar det underbara i att han tar strid med nävarna som om han vore i en annan gränd. Jag har aldrig förstått människor som tycker att man ska anpassa sin person efter nivån man stigit till och känna av koderna runt omkring en för att smidigare visa sin briljans. De skulle inte ens veta vem James Dean vore om han hade lyssnat till dem.

Fotboll må vara ett spel med regler som måste finnas till för att kaos inte ska bryta ut varje match, men Zlatan spelar inte fotboll för att vara en duktig student. Och han är inte en Pelé som är studsande glad och harmonisk ut i fingertopparna. Zlatan besitter demoner, och vem som helst som haft demoner inom sig vet att man inte kan vifta bort dem. De är en del av hela ens person, ett bränsle man lär sig att älska, en lust man antingen kan kväva och må fördjävligt av att den slåss inom en, eller sluta tippa på tå och älska att det är lika rätt att vara fel. Det går inte att ta bort några demoner ur Zlatan, det går däremot att inspirera honom att bemästra dem som en ninja lär sig behandla svärd. Men se inte ner på honom för att han slåss. Hur många besvikna röster höjdes när Liam Gallagher hoppade på tyska gangsters som knäppte jordnötter på honom? Hur många ville att han skulle göra något annat än att hoppa på dem? Zlatan är en hjälte på samma sätt Emilio Estevez är en hjälte i Repo Man. Han vet mycket väl vad han gör, och om det är på bekostnad av något så får det vara så, om han får en utskällning av sitt lag för att han förstör för dem så frågar han vad problemet är. Han vågar leva i sin egen värld även om det får världen omkring honom att falla ihop. För vad spelar det för roll när den världen ändå kommer att fortsätta precis som vanligt utan honom.

Aaron

things to do in Stockholm when you're dead

Tvätta kläder, dricka sprit, läsa texter, flörta med hon i baren, opponera, dricka fatöl, städa, skriva text 1, byta blickar med hon vid bordet bredvid, dricka vodka tonic, sova två timmar, äta värktabletter, maila folk som inte vill ha mail, hosta länge, läsa fler texter, tvätta sig, dricka white russian, sakna kärlek, äta värktabletter, dricka bag-in-box-sunk, skicka fylle-sms till damer, hosta, hosta, skriva text 2, ringa lyckochansen två gånger, dricka flasköl, ha svåra pretentioner, stirra på hon den snygga där borta, ramla, skriva text 3, köpa t-shirt, äta magsårsmedicin i tron att det är värktabletter, lyssna på Jadakiss, vara yrslig, se på Bushs "state of the union"-tal, dricka rött vin, undra var Loons karriär tog vägen, uppriktigt uppskatta Bushs tal, skriva text 4, sakna livet, prata mamma, längta bort, dricka fernet, hosta, äta värktabletter, se på Studio Virtanen, se på Big Brother, skicka fylle-SMS nykter, hosta, tvätta mig, röka så mycket jag orkar, gå upp tidigt, dricka burköl, svika, hosta, hata, äta värktabletter, raljera, älska, se på Project Runway, hulka, harkla, hosta, hata, äta värktabletter, hota, längta, screwa all musik på datorn, brinna, röka, vaxa håret, sova länge, längta, skicka nyktra SMS till fulla damer, blänga, röka, raka mig, se på Scrubs, hosta, hosta , hosta, älska.

/Goesta