Frågor

Det är svårt det här med att vara ledig, det är knepigt när man inte varit det på länge, men det ordnar sig nog.

Vi bor i Sandsborg nu ju, stor lägenhet, knappast superfin, skulle behöva byta tapeter och skit, det får bli senare, nu siktar vi på att göra balkongen somrig. Det blir bra blir det bra blir det bra blir det, hör du det?

En fråga eller två bara.


Gillar du Sandsborg? Vet du var det ligger? Vad minns du av Sandsborg?

Och ännu viktigare: Vad ska du göra i sommar?

Och viktigast av allt: Hur mår du just nu?

Sista dagen innan...

Fy fan i helvete vad dålig jag är på att uppdatera stackars Det Ljuva Livet. Och när jag väl gör det är det allt som oftast för att länka till något jag skrivit någon annanstans. Det är skamligt, stackars lille bloggen som får stå ensam och utan omvårdnad dag ut och dag in, den vinglar sakta fram utan riktning och vet inte vad den ska tycka om det. Lille bloggen.

Såhär är det i alla fall. I dag gör jag sista dagen innan semestern. Känns helt osannolikt att springa runt och vara ledig i flera veckor. Jag vet knappt vad ordet betyder längre. Det kanske låter överdrivet, en slackertyp som jag vet att klaga, men fråga min flickvän och mina vänner som jag hinner träffa på tok för lite. Det är ju så, oavsett vad man jämför med, att jag aldrig i hela mitt liv jobbat så mycket, så hårt, så snabbt och med sånt ansvar. Oavsett vad ni som gillar att dissa Nyheter24 i kommentarerna tycker så är det något jag lägger extremt mycket tid och energi på och en sån satans utmaning att klara av att jag kan bli helt stolt för att jag fortfarande står upp med jämna mellanrum.

Då och då skriver jag bra också, det hinner jag fortfarande, senast här om Lagerbäck.

Midsommar spenderas i sommarstuga, utgår ifrån att vi blir sjöblöta i obligatoriskt midsommarregn. Räknar med att återigen bli överraskad av exakt hur mycket myggbet man kan dra på sig och hur jävligt de faktiskt kliar. Det blir nog toppen. Ska köpa ett jävulst gott rödvin och en riktigt fin köttabit att grilla. Fan vad jag längtar.

Hörs efter helgen. Jag ska ge dig lite extra tid och omtanke då, lille bloggen.

Bruce, val och Lagerbäck

Åh! Springsteen var så bra, jag blev alldeles till mig, jag blev så glad. Som Andreas uttrycke det: Bruce är en utmärkt värd. Han tar hand om alla som kommit och får oss att känna oss välkomna och speciellt utvalda och som att han ger lite lite extra just för oss.

Vi stod långt bak och såg inte så särskilt bra förutom på skärmarna men det var faktiskt inte det viktiga. Springsteen var typ "folkligt, festligt, fullsatt" som "vi" i Sverige så gärna vill att det ska vara.
Fan vad bra det var.

*******

Valet, ja, jag vet inte, det var väl kul. Typ.

*******

Jag tokkräver Lagerbäcks avgång numera. Ni som följt mig länge vet att jag vacklat. Att jag ville ha bort honom till varje pris förut, för att sedan ändra mig och tycka att det funkade okej. Nu är jag helt vansinnigt säker på min sak dock. Han måste bort. Nu.

1989

Ingen ska komma och säga att det är 2009 till mig. Ingen. Vi har en svensk i final i franska öppna, vi har ett just nu hopplöst uselt landslag i fotboll och vi har Bruce Springsteen på stadion och Bevara Sverige Svenskt-strömningar i politiken. Kom inte och säg att det är 2009 när jag ser så tydligt att det är 1989.

Jag lyssnar på Springsteen på Spotify, ska se karln för första gången någonsin i kväll på Stadion, jag lyssnar på försnacket till The River när Bruce pratar om sin pappa och sitt långa hår och Vietnam och försoning. Det är fint, jag kommer ihåg första gången jag verkligen lyssnade på just den här passagen, jag fick rysningar och nästan grät, helt sentimentalt, helt lättpåverkat, men det är fint, det är det faktiskt.

Det här är inlägg nummer 1800 på Det Ljuva Livet. Jag hänger mig kvar, med nöd och näppe, och försöker få bloggen att leva åtminstone då och då, med konstgjord andning.

På fredag flyttar jag igen, fortfarande andra hand såklart, no doubt, och jag tror det blir bra. Vi har trivts makalöst bra i Bandhagen och förhoppningsvis kan vi komma att trivas väldigt bra i Sandsborg så småningom också. Min längtan in till centrala stan är väldigt liten. Man får så mycket mer för pengarna om man sitter två, tre, fyra stationer utanför tull.

Nu gjorde jag det igen: Sjöng med i texten utan att kunna den. Man mimar och chansar på orden, till och med ensam, jag gjorde det ännu mer när jag var yngre, då satte jag stolthet i att kunna texten till alla låtar och låtsades alltid som att jag kunde Lag Wagon-låtarna och Bad Religion-låtarna jag bara delvis hade i minnet. När jag var 14, 15, var det en oerhörd prestigeförlust att inte komma ihåg andra versen, så jag fuskade, tror att det var tydligt för alla som var i samma rum, men ingen sa något. De kanske inte heller kom ihåg?