100 bästa låtarna från 2000-talet

Ja, jag blev också tillfrågad, utanför Snotty, om jag ville göra en egen hundralista till Novells sammanställning. Och här kommer den. Skulle säkert kunna byta ut 30 låtar och fortfarande tycka att jag hade rätt lista, det var sjukt knepigt, men vad fan. Nu lever jag med den här. 86 av låtarna fanns på Spotify, den listan hittar du här.

Nu kör vi!

1 50 CENT – Many Men (wish death on me)

2 Bright Eyes – Lover I don’t have to love

3 Libertines – Can’t stand me now

4 Arctic Monkeys – I bet that you look good on the dancefloor

5 RATATAT – Seventeen Years

6 Broder Daniel - Shoreline

7 Ludacris – Roll Out (My Business)

8 Justin Timberlake –Cry me a river

9 Strokes – Last nite

10 Lost Patrol feat Lisa Miskovsky - Alright

11 RZA as Bobby Digital – Build Strong

12 Kanye West – Love Lockdown

13 The Tough Alliance – Koka Kola Veins

14 Dead Prez – Hip Hop

15 Babyshambles – Fuck Forever

16 t.A.T.u. – All the things she said

17 Beirut – Postcards from Italy

18 Scissors for Lefty – Ghetto Ways

19 Justice vs Simian - Never Be Alone / We Are Your Friends

20 N.E.R.D – Run to the sun

21 LCD Soundsystem – Someone Great
22 Franz Ferdinand – Take me out
23 Jay Z – Izzo (H.O.V.A)
24 Parken – Åt helvete med himlen
25 Sticky Fingaz - Why
26 Three 6 Mafia –Stay Fly
27 Hello Saferide feat Firefox AK – Long Lost Penpal
28 Laakso - High drama
29 Eminem – Stan
30 Band of Horses – No one’s gonna love you
31 N.O.R.E. – Nothin’
32 Jonas Game – Kids and dreamers
33 Christina Aguilera - Fighter
34 Robyn – Handle me
35 David and the Citizens – Song Against Life
36 Hästpojken – Caligula
37 LIL FLIP – The Way We Ball
38 Markus Krunegård – Jag är en vampyr
39 Jonathan Johansson – Aldrig Ensam
40 Gangstarr feat Jadakiss – Rite where you stand
41 Aaliyah – More than a woman
42 Badly Drawn Boy – Logic of a Friend
43 Hot Hot Heat - Bandages
44 Kanye West – Jesus Walks
45 Anthony and the Johnsons – Hope there’s someone
46 Libertines – The boy looked at Johnny
47 Shout out Louds – Tonight I have to leave it
48 Magnetic Fields – I thought you were my boyfriend
49 The Knife – Heartbeats
50 BEYONCÉ –Halo
51 Feist – My Moon My Man (Boys Noize remix)
52 Kleerup feat Robyn – With Every Heartbeat
53 Postal Service – Such Great Heights
54 Outkast - Ms Jackson
55 Fireside – All You Had
56 Talib Kweli – Get By
57 Justin Timberlake – Like I Love You
58 Arctic Monkeys – Flourescent Adolescent
59 M.O.P. – Ante Up
60 Kelis - Milkshake
61 Johnny Cash - Hurt
62 White Stripes – Seven nation army
63 David and the Citizens – Now she sleeps in a box in the good soil of Denmark
64 Kings of convenience – I rather dance
65 Band of Horses – Wicked Gil
66 Ratatat - Wildcat
67 Ghostface Killah feat Jadakiss - Run
68 Crystal Castles vs Health – Crimewave
69 Phoenix – Lost and found
70 Fattaru – 100:-
71 Cee-lo – Evening News
72 CSS – Alala
73 Kristoffer Åström – All lovers hell
74 Against Me! – I still love you Julie
75 Chromatics – In the city
76 The Thrills – Big Sur
77 Amy Winehouse – You know I’m no good
78 Basutbudet – Finns det plats för en neger?
79 Tough Alliance – First class riot
80 Ida Maria – Oh My God
81 MGMT - Kids
82 Junior Boys – The Equalizer
83 Kelis feat Andre 3000 - Millionaire
84 Bruce Springsteen – The Wrestler
85 Timo Räisänen – Fear No Darkness, Promised Child
86 Rigas – Hardest pocket to pick
87 N.E.R.D - Lapdance
88 Hot Chip – Ready for the floor
89 Those Dancing Days - Hitten
90 Dizzee Rascal – Fix up, Look Sharp
91 Belle And Sebastian - Dear catastrophe waitress
92 Familjen – Det snurrar i min skalle
93 Kylie Minogue – Spinning Around
94 Lykke Li – Breaking it up
95 Killer Mike – A.D.I.D.A.S.
96 Le Sport – Your brother is my only hope
97 Florence Valentin – 16 Ton
98 Lily Allen – Not Fair
99 Bob Dylan – Po’ Boy
100 MILLENCOLIN - Pepper

Tio öre om Donald Boströms text

Den här utdragna såpan om Donald Boströms artikel i Aftonbladet tycks aldrig upphöra. Och det är väl inte så konstigt, när Israel reagerar så starkt också från absolut högsta politiska ort, när Benjamin Netanyahu och Avigdor Lieberman rasar så otvetydigt fördömande mot Sverige som land.

Såg nu på morgonen SVT Debatt i frågan. En till synes vetttskrämd Jan Helin läste innantill via länk, och det var ju rätt löjligt, samtidigt som Jonathan Leman lika löjligt antydde att Aftonbladetkritik mot Bonnierkoncernen är kritik mot judarna och Dilsa Demirbag-Sten för föga förvånande fram att konkurrenterna och oliktyckarna på Aftonbladets kultur- och opinionssidor ofta är ute på djupt vatten.

Jag tycker inte att Boströms artikel är något storverk. Jag tycker inte att den är väl underbyggd. Jag tycker inte att han lyckas bevisa något eller ens ställa de riktigt vassa frågorna i en konflikt där det inte borde vara så svårt att ställa bra frågor.
Inte heller tycker jag att Aftonbladets ledar- och kultursidor är särskilt objektiva och allomfattande.

Men.

Det är inga andra ledar- och kultursidor heller. Och tacka Gud för det. Annars slätstrukna produkter utan material som tar ställning eller sticker ut får åtminstone någon typ av profil och identitet. Och på samma sätt som Boströms artikel inte är helt hundra är inte heller alla Dilsas texter och Expressens kultursidas texter helt hundra. Och det är för mig helt okej.

Boströms text är inget jag jublar åt men heller ingen text jag vill kalla antisemitisk. Begreppet antisemitism innebär ju judefientlighet och den här soppan präglas möjligen av en aggressiv Israelkritik dragen till sin spets, right or wrong liksom, men judefientlighet som sådan hittar jag faktiskt inte.

Och Israel ska, precis som man kan förvänta sig av Sverige eller USA men kanske inte Iran eller Venezuela, när man påstår sig vara demokratiskt och civiliserat, vara jävligt försiktiga med att ta fram storsläggan i de här sammanhangen. Ska man föra krig, ockupera länder och låta sin armé döda dagligen samtidigt som man åtnjuter statusen av demokrati ska man också vara extremt ödmjuk inför de rättmätiga eller felaktiga påhopp man ställs inför.

(Menar inte att kraven ska vara lägre på ickedemokratier, men förväntningarna blir ju ganska automatiskt det.)

Detta om detta. Typ.

Wegerupschmegerup

Aftonbladets sportskribent och La Gazetta Dello Sport-rewritare numero uno har kapat mitt bloggnamn, upplyser "anonym" mig om i kommentarsfältet. Jag vete fan, hade det varit en random levnadsglad pensionär (det finns ju alltså en pensionärstidning som heter Ljuva Livet) hade jag inte reagerat. Men en sportskribent på bladet?

Jennifer Wegerup! Byt bloggnamn! För fan. Jag var här först. Fråga Bank. Ställ till en scen, Dagens Media, ställ till en scen!

UPPDATERING: Nu har Jennifer Wegerup bytt namn på bloggen.

Spotify höjer priset?

Jag är ju väldigt förtjust i Spotify, som alla andra. Enkelheten smidigheten gratisheten snabbheten spellistorna som delas och skickas runt likt gamla blandkassetter på högstadiet. Jag är på vippen att teckna premiumabonnemang och det är stort för en kille som vägrar betala för sig allt som oftast.

Men det finns ju ett problem, det var Andreas som uppmärksammade mig på det, och det är ju den låga tillförlitligheten. Andreas eget exempel: Vad tycker de Bob Dylan-älskande premiumabonnenterna om att hela Dylankatalogen plötsligt togs bort häromdagen ? (Jag vet att det stör mig i alla fall!!!) Vad mer kan försvinna och hur mycket vet vi med säkerhet att vi får behålla om vi betalar 99 spänn i månaden?

Hur mycket kan man ta bort och fortfarande vara trovärdig när man säljer sin produkt? Och kommer det komma en förklaring sen om att 99 spänn inte räcker långt och nu har vi en större katalog och då blir det 199 i månaden som gäller eller 299 i månaden så nu får ni teckna dyrare abonnemang.

För annonseringen räcker inte, hur irriterande den än är. Abonnemangen måste bekosta musiken på Spotify och jag börjar också bli lite orolig över hur stor avgiften till slut kommer att bli.

The world is not enough

Hej.
Jag ska på födelsedagsfest. Sitter och mailar och planerar jobbsaker. Ska ta en cigg bara. Snart tillbaka. Vänta lite bara.

Så. Jag är tillbaka. Du märkte knappt att jag var borta va?

Jag lyssnade på Alex Schulmans sommarprat i dag. Det var inte så dumt. Samtidigt får han mycket gratis när han är "allvarlig". Alla som gjort sig ett namn på att skoja till det och leverera helt andra saker än allvar får lättare sympatier när det närmar sig patetiken, känsloregistret och det resonerande.

Jag undrar vilka andra sommarpratare jag borde lyssna på. Finns ju en del intressanta namn där som jag missat. Har du något förslag?

Jag har tänkt på en hel del blogguppslag senaste veckan. Jo, det är sant. Men det blir ju aldrig något av dem. Jag hinner inte. Väljer annat. Prioriterar bort.

Jag tänkte blogga om skillnaden, den blir så tydlig i "den här åldern". Skillnaden mellan mig, oss, och de som efter gymnasiet snabbt rotade sig och skaffade barn och radhus och hela den där uppsättningen vuxenmarkörer som är lätt att avfärda som vanliga eller till och med tråkiga. Och mig då, oss, vi, som tvunget skulle flytta till Stockholm om vi inte redan bodde här, som såg det stora i att bo i sunkiga andrahandslyor och jaga en annan typ av liv, gärna förenat med något kreativt och obetalt och gärna innehållande många sena nätter på bättre och sämre klubbar. Ofta förenat med luddiga formuleringar om frihet och strävan efter något större. Min tanke var att blogga om det helt utan att sätta mig till doms över vare sig mig själv eller DE ANDRA. Men jag märker ju att jag inte kan skriva om det utan att sätta mig till doms över båda grupperna. Min poäng är funderingen kring varför vissa måste göra det ena och andra det andra. Måste. För det var självklart. Det kunde inte ha blivit tvärtom. Och ingen av oss är lyckligare än den andre. Så vad är det som tivngar folk i den riktningen? Det tänkte jag blogga om. Men det blir inget. Inte mer än så.

Jag tänkte skriva om att jag i år, för första gången någonsin, på allvar börjat överväga att sluta röka. Att ge mig fan på det. Men att jag knappt vågar försöka för att det verkar så svårt, så jävla odrägligt, och en så stor besvikelse för mig och mina nära om jag försökte och misslyckades. Jag vet inte. Jag ska kanske prova. Om jag vågar.

Jag tänkte skriva en massa saker, förstår du. Men det blir som vanligt ingenting. Jag har alltid ett mail som ska skickas i stället, en dusch som ska duschas, en disk som ska diskas, en blogg som ska läsas, en text som ska korras, ett liv som ska levas. Och jag tycker det är löjligt att det är så. För fortfarande finns det så många, till exempel du kanske? som hinner så mycket mer på samma tid, som är så mycket mer effektiva, som orkar så jävla många timmar. Och så sitter jag här och gnäller över tidsbrist. Bah!

Jag hade tänkt skriva om musik och hur jag i år för första gången inser hur det kommer sig att föräldrar liksom slutar ha koll på musik. De säger att de inte hinner. Jag har aldrig förstått det där förr. Men nu, du, nu prioriterat jag bort kollen rakt av och har P3 på när jag gnuggar djupa tallrikar rena från Kefir och rengör glas på löpande band, nu du, nu är det där min kulturkonsumtion är som störst.

Vill skriva om en massa politiska händelser jag tycker är fucked up också, så klart, som på den gamla goda tiden, men jag har inte riktigt trycket i tangenterna, och det som en gång var 3000 tecken kanaliserad ilska blir nu i bästa fall medlemsskap i ännu en verkningslös facebookgrupp och kanske, ge mig ett år eller två, kanske kommer jag börja acceptera causeinvitations och tycka att jag "gör nåt" genom att vara med, om jag inte skärper mig.

Nej du, jag hinner inte riktigt skriva mer. Jag hör av mig snart igen. Hoppas du har det bra. Hej på en stund. Jag ska på födelsedagsfest snart. Ska bara duscha först. Och diska lite. Vi hörs. Tjingeling.