Måste bara påpeka detta, om inte annat för min egen skull: Att inte längre ha sömnproblem i någon egentlig mening är en helt unik jävla välsignelse. Påmindes om detta häromdagen.
Jag har ju ofta, länge, i många år, haft svårt att sova. Har legat vaken på nätterna och kämpat mig igenom dagarna. Har ätit sömntabletter och blivit seg på dagtid av dem och tyckt att allt detta varit fruktansvärt. Samtidigt normaliserades det och blev vad jag förväntade mig.
Nu, när jag generellt sover väldigt bra, utan sömntabletter, har jag glömt allt vad sömnproblem heter och den ångest de ger upphov till. Tills i lördags då jag låg vaken hela natten och sen jobbade på söndagen och ändå inte kunde somna förrän klockan 04 natten till måndag trots att jag tagit sömntabletter. Paniken. Ångesten. Uschet. Mådde så jävla katastrofdåligt.
Sov sen gott i natt och är bara så allmänt himla glad över att jag inte längre lider de där problemen och genomlever de där nätterna på en regular basis längre.
Tack för det. Tack för att det har ändrats. Vill aldrig mer ha sömnproblem.